En ny sorts gemenskap
Sedan jag skrev tidningen om svenska samhällsproblem och icke politiska lösningar på dessa för två år sen har jag gjort en annan upptäckt som vi faktiskt borde vara otroligt stolta och tacksamma för. Även om vi svenskar har väldigt svårt för att ta kontakt med varandra ute på stan, på bussen, i matkön och generellt bland människor vi inte känner så har vi en annan typ av sammanhållning jag inte tror finns någon annanstans i världen - den på internet. Genom facebook, metro, nyhetssidor och alla möjliga andra sorters sociala media är vi otroligt nära varandra trots de fysiska avstånden. Är det något som händer och uppmärksammas kommer alla ta del av detta och blogga vidare, skriva krönikor, kommentera i olika forum. Alla får vädra sina åsikter och debattera och ge nya sätt att se på saker. Allt i Sverige följer som en röd tråd och vi visar uppskattning till folk vi aldrig mött och diskuterar saker i helt nya grupper.
Jag inser här borta i USA hur lyckligt lottade vi är för den atmosfären och den sammanhållningen vi har i ett så litet land som Sverige. Här borta lever alla med vansinnigt stora utbud av information och saknar direkta platser att bilda samma typ av mediala community. Alla vet olika saker och det rinner aldrig ett jämt informationsflöde till alla de miljoner människor som bor här. Och här borta finns snarare känslan av saknat intresse. Tycka vad man vill om hur vi svenskar är otroligt politiskt korrekta men det bidrar till ett öppnare klimat för bland annat utsatta grupper. Här borta skiter man i vilket för ämnena är aldrig på tapeten. Det är bara samma åsikter man håller sig till år ut och år in. I Sverige utvecklas vi och lär oss saker på löpande band och trots att tonen kan vara otroligt hård eller till och med hotfull är majoriteten vänligt inställda i sin tystnad. Jag tror det är ett otroligt bra sätt att utveckla ett land och eventuellt kanske även göra gemenskapen verklig IRL.
