Dagen för utredning

Ja idag var det äntligen dags för utredningen. Och jösses vilken förmiddag.. 
 
Mamma var med för att berätta om hur jag var som barn och ungdom. Först satt vi och pratade i ett par timmar, jag, mamma, en läkare och en psykolog. Vi tog sen en paus och efteråt kallade de bara in mig och sa att "vi ser inga likheter med aspergers eller autism och det är ett gränsfall med ADHD eftersom du upplever koncentrationssvårigheter och rastlöshet, men du har mycket som väger upp så vi kommer inte sätta några diagnoser. Vad vi däremot upplever är att du är väldigt smart."
 
Vi åkte hem, jag gick upp på rummet och då brast det. Har varit otroligt ledsen hela eftermiddagen. Hade det varit en diagnos hade jag kanske fått någon form av hjälp, det hade funnits grupper att söka sig till, folk hade kunnat förstå en på ett annat sätt och man hade kanske fått möjlighet att bara vara utan att bli ifrågasatt. Min självbild stämmer inte överens med det dom sa trots att jag är medveten om min personlighet. Jag kan blogga om min underliga hjärna men ändå tycka jag är en idiot för jag har inte fått lära mig annat. Bara någon att ändra, någon som inte kan sociala koder, någon som inte passar in, någon som tar för mycket plats eller är för tyst. Någon man kan behandla lite hur som helst utan konstigheter. 
 
Jag berättade inget för mamma och kommer inte berätta för familjen. Jag kan inte berätta för någon för jag kommer låta högfärdig trots att det här på många sätt är ett handikapp för mig. De ville att jag skulle rita en karta över alla tänkbara livsval för att sortera ut alla för- och nackdelar men det känns för överväldigande just nu.
 
Nu känner jag mig bara livrädd för att uppfattas på fel sätt så jag ska bara fortsätta som vanligt men ta med mig vägledningen från idag och försöka hitta lösningar på egen hand. 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se