Slå ifrån sig maktstrukturen

Jag fick en kommentar gällande det förra inlägget som ifrågasatte hur jag målade upp en förlegad bild av kvinnoförtrycket. Vi har väl ändå kommit längre än så? De mest jämställda männen jag har träffat är ungefär mellan tjugofem och trettiofem, men vi har även de äldre generationerna domare som ofta friar våldtäktsmän genom att peka på flickornas egna skuld i situationen. Gubbslem som köper unga tjejer i storstäderna, som på puben oinbjudet tar sig friheter att känna lite här och där, kanske kommentera något och göra inviter man ofta vill spy över. Men man ska inte ta det så allvarligt, man måste ju ha glimten i ögat annars är man tråkig och humorlös. Och vi ju lärt oss att män är vilddjur som inte kan kontrollera sig själva när de är upphetsade. Det har statistiken om fällda våldtäktsmän visat. Det var ju tjejens fel, de stackars männen kunde ju inte hjälpa sig själva.
 
Så kanske vi börjar bli bättre på att dela upp hushållssysslor även om det inte är i närheten av jämställt. Mannen får ju stora eloger när han tar ut pappaledigheten och försöker byta blöja. En kvinna som är iväg från sitt barn i en vecka borde skämmas, trots att det händer hela tiden i många familjer när det kommer till barnets pappa. Att inte se pappans förmåga till att ta hand om sitt barn är ju att dumförklara densamma. Hur förväntar de sig kunna styra världen om de inte ens klarar av att vara föräldrar till sina egna barn?
 
Det är kanske den yngre generationen jag är mest orolig över, för jag ser inte ett mönster som säger att femtonåringarna om tio år kommer ha samma feministiska inställning som de unga männen över lag har idag. Vi lär dom ju att våldtäkter är okej. Kolla alla de fall i media där våldtäktsmännen ursäktas. Kolla metros rubrik som fokuserade på de obetydliga antalet flickor som ljög om att ha blivit våldtagna istället för den enorma massan som faktiskt både går igenom själva våldtäkten, processen där de krossas i rättssalen, samt horstämplas av samhället.
 
Det är en normalitetsprocess som pågår, där vi är så vana att männen tar vad de vill ha att vi knappt tänker på det längre. Vi är ganska vana vid att stå vid sidan och titta på. Liksom aldrig riktigt ta den största platsen i sammanhanget och i diskussionerna, för då är man göra det tillsammans med andra tjejer och kackla på bäst man vill. Jag har blivit ignorerad för att jag är tjej och för att jag haft kläder på mig, jag har genom tystnad utpressats till saker jag inte velat, jag har blivit tagen på brösten och blivit ofredad av ett antal män på telefon och jag har blivit slagen på rumpan av främlingar. En kompis pappa tryckte upp sitt paket mot min mage när jag var alldeles för liten för att fatta vad han egentligen gjorde, jag har fått droger i mitt dricksglas, jag har blivit hotad till livet av en man och jag har tyvärr tvingats till synsättet att varenda man är en potentiell våldtäktsman. Och det var bara min historia, alla tjejer har något att berätta.
 
Kvinnor som tar för mycket plats i media får varenda dag brev och mail om att de ska styckas, våldtas, att deras barn ska dö och att de är äckliga fittor som inte borde leva. Feminister skräms till tystnad hela tiden. Så kanske det gällande hushållssysslorna börjar närma sig att tjejerna gör två tredjedelar istället för nio tiondelar, men i den stora bilden är vi inte ens i närheten. Förändringen måste ske hos individen, och där är det många män med en jävligt unken kvinnosyn som har en lång väg att vandra. Det är nämligen bara männen själva som kan uppmärksamma sina privilegier och ta besluten om att vara så osjälviska att de hellre ser till kvinnors trygghet än att dra nytta av sina egna fördelar. Männen är de som behöver öppna ögonen för hur kvinnor överallt faktiskt tar skada av patriarkatet. Männen är de som behöver ta ett steg tillbaka. Alternativet blir ju att slåss för att få slippa förtrycket, och det är ju en trist tanke att männen skulle ha varit så själviska att vi behövt tvinga till oss ett liv med full frihet och likvärdighet. Att slå ifrån sig hela maktstrukturen pga personlig kränkthet hjälper inte jämställdheten.
 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se