De sociala mediernas järngrepp
Jag fick min första mobil med internet julen 2011 och valde att behålla den efter en stunds fundering. Jag fick bra användning för den, lärde mig mer om appar och kunde va online och aktiv mest hela tiden. Avskärmad från verkligheten, alltid redo att bli avbruten i livet av ett plingande och aldrig riktigt närvarande. Redskapet man alltid tar fram när man är uttråkad, sitter och väntar, åker buss eller har en paus på jobbet om ens det. Det är som att fylla upp egentiden med nonsens för att slippa möta tystnaden eller ta tag i vad som nu råkar ligga gömt, det blir som quickfix till undvikelse av att lära känna sig själv och ta tag i livets problem. Det är nästan en legitim anledning att skjuta upp saker, ge det lite mer tid, gå all in vid deadline.
Vi möter massor av människor varje dag utan att möta dom. De har hörlurar, de skriver på facebook, de tar upp telefonen för att checka mail mitt i middagen, de måste visa något på vine eller kolla upp adressen för sjunde gången. Eller ska jag kanske skriva vi? Vi bryter av samtal för att svara i telefonen, bryter ögonkontakt för att snabt checka tiden var femte minut, och alla har vi väl varit den/mött den som man till slut tystnar av eftersom den är mer fokuserad på datorn än vad det är du säger. Barnen tvingas växa upp för tidigt med det enorma trycket som sociala medier medför, de är uppdaterade och påloggade långt innan de fyllt tio. De byter ut lek och fantasi mot grupptryck, uthängning, olämpliga sidor och nya trender farliga påhitt som sprids som löpeldar. Det medför ett attityd som rånar barndomen.
När jag var i Thailand gjorde jag ett experiment. Jag lämnade både mobilen och datorn hemma. Skulle jag få abstinens eller skulle jag bli botad? Jag blev ingetdera, det fanns inget att bli botad ifrån. Det var bara en oerhörd lättnad att för första gången på många år leva i nuet. Verkligen alltid kunna fokusera på verkligheten och vad som händer runt en. Alla människor, djur, vyer och händelser. Sen kom man tillbaka till Sverige och startade mobilen. Back in the online-mode. Trots dess fördelar får jag ändå en fängelset-möter-slavarna-känsla. Det ligger något obehagligt över vad vi prioriterar bort i livet för att göra quizet på facebook, läsa om den där politikern som handlade på fel kort eller se videon om älgen som blev påkörd och voltade. Utbudet utökas, man blir aldrig mätt.
Jag tänkte ta steget tillbaka igen och sälja mobilen när jag kommer tillbaka till Sverige. Jag vill byta den mot en knapptelefon med de simpla fuktionerna att ringa och skicka sms. Jag vill logga ut, välja de tillfällen jag sätter mig vid en dator, jag håller mig hellre uppdaterad via tidningar och böcker. Den största skillnaden blir kanske att tar man upp dessa och börja läsa i samtal med människor anses man bara oförskämd.
