Jämställdhet genom kvinnohat
Det finns två strålande sätt att nå jämställdhet. Det ena är att kvinnorna tar ett steg fram, och det andra är att männen tar ett steg bak. Det förstnämnda kallas feminism, därav namnet, och det andra kallas också feminism. Fast nu var det ju en grupp genier som tänkte jobba aktivt för jämställdhet genom maskulint initiativ, M!, bara det att deras definition av jämställdhet var att få tyst på kvinnorna och själva få mer spelrum. Lite motsägelsefullt om du skulle fråga mig.
Folk som inte är feminister kan bara ha en av följande tre grunder till sitt ställningstagande: antingen ser de inte hur ojämställt Sverige är. De är så vana vid de den rådande könshierarkin att de inte ser vilka privilegier de belönas med eller vilka orättvisor de utsätts för. Ser man inte hur könsstereotyperna skadar våra valfriheter, hur lönerna styrs av könen, hur offren skuldbeläggs, hur en del tas på större allvar och syns i alla offentliga rum på bekostnad av andra tack vare kvotering och intresse, nej då blir det provocerande när feminister kommer och gnäller på småproblem som "inte finns". Palla att kvinnor ska få gå toppless liksom, vi är ju redan så jämställda vi kan bli.
Eller så är det människor som ser och förstår men inte bryr sig. Vi har det bra som det är. Det är naturligt att män tjänar pengarna och kvinnor sysslar med det de gör bäst - tråkiga saker som inte männen själva vill göra. Det är bekvämt. Kvinnor får uppmärksamhet, gratis drinkar och blir flirtade med. Egoboost av rang, varför göra sig av med det?
Tredje alternativet heter kvinnoförakt, kanske till och med kvinnohat. Det är inte främmande och ovanligt. Kvinnor är horor som inte borde ha rösträtt. De ska va nöjda. Lilla gumman. Deras kvinnosyn sprids som löpeld på internet där män kan samlas i flock och ha varandras ryggar.
Om vi intalar oss själva och varandra att vi är jämställda så slipper vi ju ta tag i problemen. Man ska ju faktiskt vara tacksam om man jämför med många andra länder, det är ju inte som att vi får slå våra fruar. Det är ovant och sticker i ögonen med kvinnor som tar för sig. Det blir lite obekvämt, vi kvinnor kör fullt ös gällande hatet mot varandra, det får ju inte gå bra för någon annan. En del vill tro att vi är för jämställdhet men tar ändå större delen av utrymmet under diskussionen, tystar ner de kvinnor som vill få ordet, stör oss när de har snackat för länge. En film med för många tjejer i huvudrollen är ju fortfarande en tjejfilm vi bara ser om någon tjatar sig till det.
I vår egoistiska bubbla måste vi räkna med att någon får sota för de upprätthållna normerna. Barnen indoktrineras i vilka de väntas att bli framför vilka de är, kvinnorna hamnar i bakgrunden och klappas på huvudet samtidigt som de förväntas hålla ihop hem, familj och jobb.
I M!s uttalade välvilja ligger ett tjockt lager kvinnoförakt. De som verkligen är beredda på att ge upp något för att nå jämställdhet har inga problem med att kalla sig för feminister. Maskulint initiativ vill återgå till den förra jämställdheten, den där man kan gömma sig bakom fin statistik och fortsätta förtrycka med ett medvetet omedvetande. Ifall M! vore partiet som på det andra sättet ville nå jämställdhet skulle deras taktik va att ta steget tillbaka, de skulle förespråka upphörandet av den kvotering av män som pågår varje dag, de skulle uppmana till att pojkar och män alltid skulle få rätt till att leva ut sina känslor, viljor och intressen. De skulle kräva en ny syn på kvinnor och män där inte den ena hyllas, respekteras och syns på ett sätt som den andra får kämpa sig fördärvad för att nå. De skulle aktivt jobba mot sexuella brott och våld mot kvinnor. De skulle sätta sig in i kvinnorollen och möta ojämställdheten från motpartens sida, för att på så sätt avlasta och förstå hur det påverkar de som utsätts.
Men istället gör de tvärt om, de består av en brokig skara dömda pedofiler, män som upprepat ofredat kvinnor på nätet och de som bara inte tycker att ökad jämställdhet gynnar dom själva. Hela syftet med M! är att trycka tillbaka feministerna och därmed återfå makten och tryggheten på bekostnad att kvinnorna åter får det lite sämre och männen lite större utrymme.
