Feministiska män är attraktiva

Sen jag kom till Oslo har jag varit med om något som händer väldigt sällan på andra platser. Man blir tagen på lika stort allvar som killarna. Kanske låter det konstigt, men vi tjejer är så indoktrinerade i patriarkatet att vi vant oss för länge länge sen. Eller vi har inte ens vant oss för vi har aldrig haft en annan utgångspunkt från början. Det är en process som startar redan när föräldrarna får reda på barnets kön. Världen ställer in sig på hur barnet ska bemötas och uppfostras. Är det ett barn som ska komma på första eller andra plats? 
 
Men jag tror samtidigt det ofta är så subtilt att det är svårt att sätta fingret på. Lite samma funktion som utpressning genom tystnad. Problemet syns inte alltid tydligt, då ser det ganska oskyldigt ut för de som inte utsätts. Men jo vi känner av patriarkatet varenda dag. Var-en-da dag. Vanligtvis behöver man ha väldigt mycket självdistans för att få respekt av killar, man behöver ha samma humor eller gå med på att göra sig till åtlöje. Och ändå är det få gånger man lyckas. Oftast är man den som inte riktigt har någon annan roll än objekt eller underhållare, och som killar kan få sig ett gott skratt över på ett eller annat sätt. Det är dom som för diskussionerna, det är dom som leder, det är deras ord som väger tyngst, det är dom som hörs mest och avbryter oftast. Det är inte alltid tydligt, men det sker i åtminstone nio av tio fall. 
 
Würzburg, Hamburg och Oslo är de enda platserna där jag upplevt absolut jämställdhet. I början är den svår att hantera, man får känslan av att respekten är lånad, att det är lätt att den blir ryckt ifrån en ifall man gör något som inte passar sällskapet. Sen inser man att de flesta killarna faktisk har en rätt schysst kvinnosyn och kan slappna av och bara vara. Macho män som gör skillnad på tjejer och killar till att sätta sig själva på någon jävla piedestal medan tjejerna på alla plan ska finnas till deras tjänst gör mig äcklad. Helt uppriktigt, de är så mänskligt avtändande att jag nästan blir arg över hur de får härja fritt och sprida sin tragiska människosyn som eskalerar till förtryck, våldtäkter, misshandel och mord. 
 
För någon vecka sen var jag och en kompis ute och spelade biljard när vi sprang på två vanliga svenska killar som vi snabbt hamnade i en massa intressanta diskussioner med. Bland annat om feminism. Efter att ha debatterat tre mot en under några minuter vände jag mig till en av dom med frågan om inte han är feminist? Jo. Jag vände mig till den andra med samma fråga och fick samma svar. Alla tre vänder oss till den fjärde och öser ut argument för varför han borde kalla sig detsamma. Det var ett sånt tillfälle där det bara spreds så mycket hopp och kärlek genom hela kroppen att man blev alldeles lycklig. Det är lätt att bli bitter när man börjat se samhället med feministiska ögon och måste inse hur långt det trots allt är kvar. Då finns det ingenting, verkligen ingenting så attraktivt som de män som klarar att ifrågasätta sin egen maktposition till den grad att de öppet kallar sig feminister.

 
1 KassandraPalma:

skriven

Bra skrivet !!

Kommentera här: