Självdistans
Jag tror seriöst stenhårt på självdistans. Jag tror på att rucka på alla de stela fack vi väntas rätta in oss i. Jag tror på magkänsla och livsglädje framför ideal och anpassning. Det kommer en tid då vi alla blir medvetna om hur våra kroppsdelar speglas i andras ögon, hur vi stelnar i åtråvärda mönster och formas till att bli vår utsida.
Varje gång jag märker en förändring, när jag känner hur obekväm jag börjar bli av att ses eller känna mig som min kropp framför min personlighet behöver jag rätta till den där ordningen. Genom självdistans. Vad var det negativa med att vara ful nu igen?
