Helsingfors

Resa verkar inte ens roligt längre, jag vill bara tillbaka till mitt Finland.
 
Citat från tidigare blogginlägg: "Tre saker jag absolut inte kan göra: ta mig till amerika med hjälp av en get, en synål och en stavhoppspinne, stoppa tröjan i byxorna och fylla på med spindlar genom ärmarna, flytta till Finland. Hit vill jag gärna åka på semester: Österrike, roadtrip USA, mellan- och sydamerika.. lättare att fråga var jag inte vill åka, då skulle jag svarat Finland."
 
Men nu är jag såld. Jag har hittat min stad. Provade Berlin och London i hopp om att hitta hem, att känna att jag trivs och vill stanna. Men det var helt otippat Helsingfors. Staden är fantastisk och lagom stor med strand mitt i smeten, öar och stora skogar fem stenkast bort och massa second hand. Gick in på motsvarande pressbyrån en söndag och allt var laktosfritt, och då ska vi inte gå in på sortimentet i de vanliga stormarknaderna. Människorna är precis som jag hälften übersociala och resterande tänkare. De bastar till vardags, de lyssnar på rock och har långt hår. Dom är otroligt snygga och ser inte alls ut som iron maidens Eddie vilket jag trodde. Dom svävar heller inte några centimeter över marken som väsen i skogen om nätterna. Dom anordnar metalfestivaler, har rockbarer, och dom är inte homofober till skillnad från grannarna Ryssland. Dom är trevliga och öppna, har svensk/finska skyltar och veganska restauranger. Dom behåller gamla traditioner och räknar in invandrarna, till skillnad från Sverige, och finlandssvenskan låter sjukligt charmigt in real life.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: