Identitetskris deluxe

När jag är ledsen vill jag alltid krypa ihop som en boll och gråta, och när jag mår riktigt dåligt vill jag alltid sätta mig på golvet, helst under något. Just nu sitter jag på golvet.
 
Ända sen jag började se mina mönster, hur jag fungerar och varför jag är som jag är har jag försökt vända det till något positivt. En styrka. Jag behöver inte känna mig ensam längre och jag kan få sammanhängande bilder av varför saker hänt i mitt liv.  Och delvis har jag ju valt mitt sätt att vara, klädstil är ett sätt att uttrycka sin personlighet genom, men resten då? Jag vill inte sätta någon stämpel på mig själv, jag är bara den jag är.
 
Idag är jag skör, på gränsen till att gå sönder. Jag har tappat bort mig något fullständigt och vet varken vem jag är, vem jag vill vara, vad jag borde göra osv. Ensamhetskänslan sliter mig i bitar och bristen av gemenskap tynger. Jag kan vara övertygad om vad jag vill och tycker, jag kan känna mig som en bra vän och jag kan hitta tillfällen där jag känner mig som mig själv. Men människor hatar mig.
 
Jag hatar mig själv mest av allt. Jag letar i desperation efter en utväg, vill slippa försöka fly. Lever ett liv efter hur min verklighet ser ut tillsammans med människor som fungerar på ett motsatt sätt. Människor jag försöker lära mig av, imitera, förstå och mer eller mindre bli som. Jag har använt min blogg i ett försök att stärka mig själv, gjort det bästa försöket jag kunnat att göra det klart för mig själv att det är okej att vara som jag är. Jag har analyserat sönder, gjort det till en mycket större grej än det egentligen är.
 
Folk jag jobbar med frågar efter mig, knackar på dörren och undrar om allt okej. De planerar in saker att göra med mig när vi är lediga och är bara så fantastiska att vara med, ändå känner jag mig fullkomligt ensam. Varför kan jag inte släppa känslan? Varför kan jag inte lära mig tillräckligt om sociala spel för att slippa rädslan att bli hatad om jag gör fel? Vad är fel och vad är rätt? Hur tänker andra jämfört med mig själv? Inbillar jag mig bara att folk hatar mig? Vad är det folk stör sig så mycket på med mig? Varför känner jag så sällan någon gemenskap? Varför gör jag en stor sak av det?
 
Identitetskris deluxe, och jag vet allvarligt talat inte vad jag ska göra för att kunna gå vidare.











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se