Kristallnattskaos

På tal om det förra inlägget kom jag även att tänka på minnesdagen av kristallnatten samma år, 2005, då jag och två andra kompisar joinade nåt antirasistisk fackeltågande runt stan. Det var rätt sent och jag kommer ihåg att vi gick från lilla torg och bort genom parken. Folk ropade ramsor om människors lika rättigheter och vi tog oss vidare ut på långebro innan alla vände och gick tillbaka mot stan igen. En av kompisarna stack hem men vi andra fortsatte över korsningen förbi söderportmuren då folk plötsligt panikartat började springa åt olika håll varpå "han har en pistol" skreks genom folkmassan. Vi blev livrädda, tog varandras händer och började kuta mot övergångsstället där vi direkt sprang rakt in i en mur av poliser som fångade upp och släpade tillbaka oss.
 
Efter ett ha stått ett tag med händerna uppe mot muren sattes vi rygg mot rygg på asfalten tillsammans med de andra. Det var mörkt, sent och kallt, och vi tilläts inte röra våra mobiler. Vi satt och växlade mellan att sjunga, gråta av chock och skratta åt gamla minnen under någon timme innan vi lastades på en buss som tog oss till polisstationen. Jag som sedan flera år velat bli yrkessoldat var helt förstörd och trodde jag skulle hamna i nåt register efter vi radats upp på ett led för att identifieras. Vi tvingades sen in i olika bilar och kördes dit den snabbast svarande skulle. Jag hamnade på tågstationen och hon ute på Näsby. Först då kunde jag ringa hem, vid halv tolv på natten en vardag och med min kompis nånstans ute i andra sidan stan.
 
Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.
 
 
 
 
 
 

Kommentera här: