JennyHeltEnkelt

Något av det mest intressanta med det här året var att man aldrig riktigt visste vad som skulle komma härnäst. När jag jobbade de sista månaderna i Österrike i år så hade jag där i min lilla skidstuga kommit fram till vad jag ville göra när jag kom tillbaka till Kristianstad. Jag hade planerat och var taggad till tusen. Först skulle jag gå en HLR-instruktörsutbildning som jag skulle använda i olika skolor och på arbetsplatser. Sen tänkte jag dra igång ett projekt att dela ut lappar om klädupphämtning där folk kunde ställa sina saker i påsar vid infarten eller trappuppgången istället för att kasta allt i soporna.

 

När jag var i Würzburg på vägen hem läste jag en lapp vid Residenz som sa ungefär samma sak. Skit tänkte jag, men trodde det var en konstig slump. Men nästan så fort jag kommit tillbaka till Sverige delades lappar ut av en tjej som visade sig ha exakt samma idé. Efter att ha ringt runt till alla gymnasieskolor och bara fått nej satt jag på ovanvåningen och såg mina planer bara kraschlanda runt mig. Vad fan gör jag nu? Ska jag dra till New York? Nej vad händer där, det går ju inte ens att få ett jobb i USA utan tillstånd om grejer. Det blev London. Men jag trivdes inte i kollektivet så jag flyttade ut efter bara två nätter. 

 

Efter två veckor i London och Liverpool med andra sköna människor återvände jag till Sverige. Några veckors slappande med festivaler och fotograferingar resulterade i en plan att ta färjan till gränsen Tyskland - Polen för att cykla till festivalen hellfest i Frankrike. Jag insåg direkt att det var en omöjlighet. Konstant motvind, detta satans påfund. Men mycket fin östtysk natur, bunkrar och öde bondgårdar. Träffade många trevliga gamlingar, fotade mycket, såg städer och byar och inte visste fanns och njöt faktiskt av lite mjölksyran och solnedgångarna intill vallmofälten där man då och då kunde bli ikappcyklad av hurtiga tyskar som ville småprata lite. Tredje dagen innehöll så mycket skräckfilmskänsla att jag tog mig till hamnen i Lübeck och åkte till Helsingfors. Träffade väldens trevligaste och mest intelligenta finsk/tyska man på båten, och sprang för första gången på världens bästa Håkan på hostelet i Helsingfors. Han tog mig vidare till Tallinn, en av mina idag absoluta favoritstäder där vi hade så kul att jag inte vet vart jag ska börja. Även Riga tog vi med storm även om inte den staden var särskilt fartfylld. 

 

Äventyren fortsatte i Helsingfors, men Håkan åkte hem till slut så jag träffade en svensk man med vilken jag hade en av sommarens trevligaste kvällar med. Vi cyklade ner till ön Seurasaari en kväll där jag och Hanna hade firat midsommar några veckor tidigare, och klättrade upp på en stor klippa intill dansgolvet där vi satt och åt och pratade några timmar under en filt. Det var helt magiskt.

 

Några dagar senare tog jag mig till Åbo, gick till en rockbar och träffade världens snyggaste bartender som jag hängde med på efterfest med sen i nån lägenhet. Vi var fyra personer, det var kul och vi somnade långt efter solen gått upp. Träffade sen en smart amerikan innan jag åkte tillbaka till Sverige, träffade Louis på hans hemmafest och etappcyklade mig neråt mot skåne igen. Sen var det världens mest awesomea wacken, jag tror inte att någon festival kan slå dom dagarna, följt av ett regnigt getaway i Gävle med mycket smärta och roliga arbetspass med underbart galna människor. Tårta, bröstjämföringar, plastintejpade fötter, fem personer i en sydamerikansk mans säng och sömn på bord i en container är de tråkigaste detaljerna av den sista kvällen, det var en grym natt. 

 

Träffade sen en kille från Danmark ett tag, det blev lite liftande fram och tillbaka, hit och dit. Håkan fick sen mig att åka till Rom med interrail. Oktoberfest i ett industriområde med två tjejer från San Francisco, Hitlers örnnäste och ett dygn när jag inte visste om jag var i Tyskland eller Österrike, jag var helt allvarligt väldigt förvirrad i byn Bechtesgaden där jag bodde på toppen av ett berg, kändes det som när man gick dit på tom mage. Tog en detour till Sloveniens Ljubljana där jag träffade amerikanska Alex som snackade flytande ryska och visade mig staden under två dagar. Hamnade under kvällen i ett punkområde med spelningar, vegansk mat och massa massa konstig konst. 

 

Rom var episkt med Håkan. Munkförföljning, utklädnad, Christoph Waltz som gud, statyjobb, blixtskräck, überglada nunnor som körde bil och fyra dagar fullspäckade med galenskap. Genova, Zürich, Frankfurt, Amsterdam, Hamburg och ett möte med en tysk bartender på tåget mot Danmark på två dygn. Fler Hamburgerbesök, Amanda Palmer-konsert, sömn i ett lastbilshem och den sjuka St Pauli-stadsdelen. 

 

Allt väldigt huller om buller. Det har varit ett årens år, men det intressanta var ju att jag aldrig hade kunnat förutspå hur 2013 skulle bli. Att jag i slutet av året skulle bo med Micko på torpet efter allt detta och sen bosätta mig hos en främling i Göteborg och ha en kul tid med människor jag känner och tycker om.

 

Folk har förmodligen mycket att säg gällande mitt liv att leva. Jag kan ibland tycka saker om andras, men i slutändan kommer det alltid bara tillbaka till om det faktiskt är det vi verkligen vill göra som vi faktiskt sysslar med. Även om många gillar rutiner, att ha ett fast jobb och veta vad som kommer hända så tror jag ändå alla har något inom oss som når utanför kugghjulet. Något kanske mer spirituellt, någon knäpp dröm, nåt äventyr, nån utmaning eller något helt banbrytande man vill göra för sin egen skull. Att bromsa ner takten lite, inte bara låta åren passera. Kanske något så simpelt som att gå ner i tid för att kunna njuta lite mer av livet, att stressa mindre. Jag tror det är viktigt för att verkligen hitta oss själva, att kunna jobba med vår utveckling och självkänsla.

 

Nästa år är det egentligen bara januari till mitten av mars som är planerade, allt kan hända sen!

 

Det fanns absolut ingen tanke med det här inlägget, det kändes bara skönt att få skriva av allt jag mellan varven sitter och funderar på. På återseende mitt herrskap.