Börja med dig själv

Jag försöker hålla min bitternivå låg, men för några dagar sen blev jag riktigt förbannat på ett par män som efter lite sprit i kroppen hoppade på mitt val av volontärarbete. Mellan deras handtecken för dum i huvud argumenterade de om hur störd man får va som väljer att jobba med äckliga djur när det finns barn i samma land som svälter och inte har någon familj. De drog upp anledning efter anledning till varför dessa katter och hundar bara borde skjutas ihjäl. 
 
Barn är vad ni brinner för kontrade jag, själv har jag inte bra hand med ungar och viktigast för mig är djuren. Om ett år kanske jag hoppar på ett nytt projekt att hjälpa till att bygga skolor, men nu vill jag göra det som känns rätt idag. Jag åker för fan åtminstone iväg och gör något, ni som brinner för barnens rätt, vad gör ni för dom?
 
Där la sig plötsligt allihop och tyckte att det jag gjorde var fantastiskt, hands down också vidare. Men det var fan det mest oförskämda bemötandet jag fått för att vilja jobba gratis för det lidandet jag skulle göra mest för att minska. Fick till och med ett stöddigt håll käften, så jag la mig inte.
 
Varför tar inte ni er iväg och hjälper fattiga barn då? Nej där fanns ju ingen tid och sådär. Vad gör ni för barnen då? Ja nu i katastrofen på Filippinerna var det en som hade gjort allt han kunde. Vad var det då? Tystnad. Ja, vad gjorde du för dom då? Ja egentligen ingenting när han tänkte efter. 
 
Om jag hade sagt att jag skulle åka iväg och volontärarbeta med att bygga ett koncentrationsläger eller hoppat på ett projekt att tvångskastrera samer hade jag förstått deras reaktion, men nu var det män som förolämpade mig i det här vanliga "varför bryr du dig om detta när det finns större problem"-stuket när de själva inte ens gjorde ett skit.
 
Ja det är sorgligt att barn hamnar i kläm för vad egocentrerade vuxna människor gör, men det är även sorgligt att vi förstör miljön, tillåter tvångsgifte, trakasserar homosexuella, har ett utbrett kvinnohat också vidare i all oändlighet. Men det lidande som drabbar mig hårdast, som får mig att gråta mer uppgivet och som berör mig djupast är djuren. Det är min sida, min åsikt. Jag har sett för många filmer med för mycket plågeri och panikartat insett att jag inte kan ta loss hönorna, katterna och rävarna från dataskärmen. Jag har inte kunnat rädda dom och sätta dom i säker trygghet, och det hemsöker mig. 
 
För nästan ett år sen valde jag att helt gå över till att bli vegetarian, och sen ett par månader är jag, förutom ekologiska ägg från frigående höns, vegan. Jag totalvägrar cirkusar med djur, jag skulle aldrig komma på tanken att köpa nyproducerat läder, inte begagnat heller så länge jag vet om materialet, och pälsar triggar igång mina kräkreflexer. Det var alltså min verklighet som dumförklarades, den verklighet som har kostat mig tusentals tårar och som har kostat miljontals djurs liv i lidande, tortyr och skräck. Liv jag skulle offra en hand för att rädda.
 
Vi har uppenbarligen inte samma åsikt, så börja med dig själv, avslutade jag diskussionen med. Du tycker barnen är viktigast, frågan är inte vad jag kan göra för dom, frågan är vad du kan göra.
 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se