Vad tror Sverige
Folk brukar använda argumentet att man inte kan skapa fred genom att kriga. Jag frågar mig ibland vad svenskarna egentligen tror att soldaterna gör nere i Afghanistan. Sverige som behöver en regelbok och tre vittnen för att byta en glödlampa, skulle vi skicka iväg och riskera livet på våra anhöriga för att få ut aggressioner genom att skjuta lite talibaner? Eller kanske att vi försöker rensa landet genom att ta död på alla invånare med farliga åsikter så att endast kvinnorna och barnen kan få införa ett säkrare samhälle på egen hand?
Det handlar inte om att bygga upp ett starkt försvar då vi väntar på att ryssen ska stå vid dörren i Sverige, inte heller att vi vill kriga oss till fred utomlands. Det handlar om att använda de medel som faktiskt kommer krävas för en utveckling i världen på ett realistiskt sätt. Svenskarna (bland många andra) åker ner till dessa länder med syftet att komma en bit närmare demokratin. Det finns alltid ett fåtal ledare och massor som följer, antingen genom egen övertygelse eller genom få valmöjligheter och tvång. Alla vapen som används brukas i självförsvar - för att inte själva behöva stryka med då kulorna viner.
Sedan andra länder började skicka soldater till Afghanistan har flickor börjat få gå i skolan i en helt annan utsträckning än tidigare, kvinnor får hjälp och massor av talibaner har bytt sida. Det har kämpats för möjligheten att rösta, och invånarna känner sig säkrare med soldaterna på plats. Det är talibanerna med deras skrämseltekniker, attacker och vägran om att släppa makten som gör landet osäkert och tvingar soldaterna till att möta talibanerna med samma medel.
Vart hade vi kommit om vi skickade ner obeväpnade civila män och kvinnor med mål att knacka på hos talibanledarna för att diskutera fram ett gemensamt beslut om att lägga ner stridsyxan? Vart hade feminismen varit idag om kvinnorna aldrig tagit upp stenarna utan istället snällt frågat ifall herr politiker skulle kunna tänka sig att ge kvinnor lite mer inflytande i samhället? Vad hade polisen haft för nytta om beväpnade rån skulle mötas genom att locka till sig rånarna alternativt att ducka för kulorna på väg mot ett gripande?
När världen ser ut som den gör, när skämtkarikatyrer driver till mordförsök och flaggbränning och när terrordåd söker sig in i västvärldens till synes skyddade länder spelar det ingen roll vad vi tycker. Försvarsmakten har idag som roll att skydda inom landets gränser, men även utomlands för slaget om demokratin. Det handlar inte om att kriga för fred, det handlar om att använda krävda medel för att upprätthålla, försvara och utveckla.
Och om vi vänder på det, om inte t.ex. ISAF skulle skickas iväg och aktivt finnas på plats, vilka alternativ har vi till att utveckla och hjälpa u-länderna? Tror vi att våra månadsinsatser till Unicef kommer göra jobbet? Att länder med anarkistiskt styre kommer prioriteras och att talibanerna själva kommer åka hem till barnen och dela ut matkorgar? Eller ska vi helt enkelt bara skita i det?
