Dag 17 - Barndomsminne

Kör igång den här gamla godingen igen.
 
Bara jag tänker på min barndom blir jag alldeles nostalgisk och bara njuter av tanken på allt roligt som hände och alla minnen jag har av tusentals fantastiska småsaker, människor, händelser, platser och personliga utvecklingar jag varit med om. Finns väldigt få saker jag skulle ändra om jag kunde, så jag tar och nämner några av de bästa stunderna jag kommer ihåg.
 
När jag gick i mellanstadiet var det många i min klass som fyllde år i oktober, och under ett par år när vi var runt tio firade jag min födelsedag tillsammans med två på olika håll i klassen nära vänner - Amy och Amanda.
Vi hyrde en lokal nånstans i närheten och bjöd dit hela klassen och några utomstående och bara hade världens roligaste kalas. Det var den tiden man fick Atomic kitten-singlar, Date-parfymer och lekte ryska posten. Det var då man dansade töntig bugg med sina tjejkompisar tills man svettiga sprang till köket, där våra mammor satt och pratade, för att hämta en mugg läsk och en handfull chips innan man sprang tillbaka till det mörka dansrummet och dansade tryckare med nån kille i klassen som man sen pratade om när man träffades i skolan nästa måndagmorgon.
 
Den här tjejen Amanda var även min bästa kompis under några år på lågstadiet, och vi hittade en gång en rulle med papper i garaget som aldrig tog slut. Vi gjorde då farthinder i form av fem meter långa pappersbitar kors och tvärs över hela gatan vi båda bodde på, vilket inte var så genomtänkt då vi inte bara saktade ner trafiken utan stannade upp den helt, samt gjorde våra föräldrar något förbryllade över vår eventuella intelligens.
 
Jag, Amanda och Petra, en tjej som började på vår skola i typ fyran var även med i klassens version av "småstjärnorna" ett år, där vi övade in en dans till Supernaturals låt med samma namn i klassens mysrum.
 
 
 
Någonstans mellan låg- och mellanstadiet umgicks jag även med en tjej som hette Wendela innan hon spårlöst flyttade iväg från området med sin familj. Hon var för mig den mest spännande (men den för min mamma mest kaos-skapande) kompisen jag hade som barn. Vid ett tillfälle fick jag ett par nya stora 90-talsjeans som Wendela övertalade mig var en bra idé att klippa sönder samma dag. Vi hällde även ut vatten och såpa på badrumsgolvet för att åka "skridskor" på och målade naglarna på ett så osmidigt sätt att badrummet än idag har spår av det mörkrosa nagellacket vi "lånade" av mamma.
 
Jag och diverse kompisar hade även en hemlig spionklubb, med Jean och Staffan från Mysteriet på Greveholm som medlemmar. Vi hittade mysterium överallt och rapporterade in detta i en bok jag fortfarande har kvar där hemma på vinden.
 
Jag och mormor var även i Fredrikstad nästan varje sommar för att hälsa på släktingar. Jag bodde alltid hos min två år yngre treonhalvmenning Celine och hennes familj, och vi brukade va ute med hennes föräldrars lyxbåt som vi en gång hoppade från samtidigt och landade på brännmaneter. Vi fick sen sitta inne och kolla på norska Lilla sjöjungfrun efteråt (där fisken hette Fumle).
 
På tal om mormor var jag där (och är fortfarande) varje sommar, och tog alltid med kompisar dit. Jag tror alla "bästisar" jag nånsin haft har varit där och sovit över antingen på sommaren eller vintern. Jag och Frits satt några gånger inne på toan med en IKEA-katalog och kollade genom vad vi skulle behöva för vår egna lägenhet vi skulle skaffa tillsammans när vi blev vuxna, och mormors grannar Tove och Kajsa som var i min ålder var några av mina bästa vänner några år, och vi brukade alltid leka olika lekar i en gamla stugan på mormors tomt som stod hyfsat tom förutom när min hippie-morbror flyttade runt och förvarade sina möbler där (vilket inte hindrade oss från att kravla runt bland allt bråte). Vår favoritlek var nog Bert, Ulla, August och Lotta. Jag var Bert, pappan i familjen, Tove var Ulla som var min fru, Kajsa spelade August som var sonen och Lotta som Lollo hade rollen som var min syster. Det hela var i princip bara en galen familj. Varje gång det ringde svarade man genom att skrika och kasta telefonen i golvet, på den tiden vi lekte att det var (typ 1800-tal) fanns det inte trappor tyckte vi så varje gång det kom en tröskel var vi tvungna att bära över varandra. Och sen hade vi alltid på oss kläder som vi hittat i stugan och som luktade unken farbror.
 
Jag hade även en Five-klubb (för pojkbandet five) med fyra andra från lågstadiet när vi var omkring åtta. Det var utan tvekan mitt favoritband, och vi gjorde en five-bok och brukade dansa ute i vår klass hall - på bänkarna.
 
Under ett av de första åren i skolan var jag även bästis med en tjej som heter Louise, men på den tiden hette Lollo. Vi fick ibland för oss att vi tog oss till och skolan med kameler, och förevisade detta även genom att krypa på knäna hem från skolan, och om jag inte minns helt fel står kamelerna fortfarande parkerade vid den lilla gräsmattan i slutet av vår gata.
 
Jag kan fortsätta hur länge som helst, men här är några som spontant dök upp.
På återseende mitt herrskap!
1 Louise:

skriven

HAHAHAH skrattade precis så jag grät när jag läste om kamelerna. Hade glömt bort det xD

Kommentera här: