Berlinsk lägesrapport

Nu tänkte jag dra igång med en liten lägesrapport. Kan tänka mig att det är svårt att hänga med i bloggen när den är så oregelbunden och egentligen inte berättar så mycket om vad jag gör här i Berlin och hur mitt liv ser ut.
 
Jag flyttade hit för precis två månader sen utan några direkta mål och planer. Det var väl mer att jag inte hade lust att stanna i Kristianstad, samt att jag hade hört från flera andra att Berlin skulle kunna va en stad för mig då jag nämnde den eventuella kommande bostadsorten under Tranåstiden.
 
Så plötsligt hade jag köpt en tågbiljett och var här, väldigt spontant och ogenomtänkt. Efter fyra dagar hade jag hittat en lägenhet som låg ett par kilometer ifrån den populära gamla östtyska stadsdelen Friedrichshain. Min rumskompis däremot gick mig på alla nerver jag hade då han konstant knackade på min dörr, ibland bara för att direkt därpå gå in på sitt rum för att stänga dörren. Lägenheten var dessutom i ganska dåligt skick och låg för långt ifrån vart jag egentligen ville bo, så efter en månad fick jag ett rum i centrala Friedrichshain där jag bor nu tillsammans med två tyska killar med fantastisk humor.
 
Det var dessutom ganska lätt att få "jobb" här, men som egentligen bara visade sig vara gratisarbetare för arbetsgivare som ville tjäna pengar, och jag hade två jobbtillfällen som resulterade i att jag obetalt gick därifrån utan några förhoppningar om att få komma tillbaka. Dock sprang jag på några killar på en bro som jobbade med att försöka sälja in gratisabbonnemang på en tysk dagstidning med hjälp av en populär Berlin-dryck, vilket jag direkt fick jobb på och har arbetat med sen dess.
 
Mycket av fritiden la jag på att umgås med Robert efter att vi tog upp kontakten igen strax innan jag kom till Berlin, och han visade mig staden. Jag lärde känna några irländare och fyra killar från Israel vilka alla reste hem till sina hemländer efter någon veckas besök, och jag träffade även Roberts både svenska och tyska vänner han lärt känna innan jag flyttade hit. Jag gick även på en del loppmarknader, tog promenader och småutflykter med Robert till museum och ställen runt om i stan, och började (till min förtjusning) att spela lite squash vilket gav mig en total oförmåga att röra mig dagarna efter.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men för ett par veckor sen fick jag min första känsla för om det här var stället för mig, och när jag hade lärt känna stan nog insåg jag att Berlin för mig var en stad med massor av möjligheter för turisten, men som i det långa loppet var alldeles för stort och med för mycket festande, långa avstånd och människor som var svåra att lära känna. När jag hade sett en byggnad hade jag sett den, och det var ingen plats där jag fick en känsla av trygghet och samhörighet, och eftersom att jag heller inte hittade något större intresse för staden började jag leta alternativ.
 
Nu i veckan fick jag reda på att jag fått ett jobb på en skidanläggning i Österrike vilket börjar i mitten av december, så nu börjar jag snart packa sakerna för att spendera några veckor hemma kring jul innan jag drar ner till snön!

Kommentera här: