JennyHeltEnkelt

Igår blev en dag i Hurra i Haga samt på Lisebergs jul med Robert.

 

Is-showen var helt otrolig, det var lagom kallt, massor av små lampor och julstämning. Dom har börjat med en massa nytt på Liseberg i år, som medeltidsbyn, lappland och en del annat som vi aldrig hittade. Öppna eldar med bänkar runt fanns också, samt stackars små renar som stod och trängdes till barnens förtjusning.

 

Ett dygn senare sitter jag i en österrikisk stuga mitt i backen. Ibland undrar jag varför jag inte gör enklare saker, som att skaffa en lägenhet nånstans och leva det "enkla" livet. Jobb, rutiner, stabilitet, fasta relationer och trygghet. Varför ger jag mig ut gång på gång där det krävs att jag lär känna människor som redan känner varandra (eller åtminstone någon annan utöver sig själva), och varför i andra länder där jag bara kan språket lite halvdant?

 

Äventyren, upplevelserna, spänningen och de nya miljöerna ger mig drivet, men det är aldrig lätt att komma in i ett nytt gäng. Även om alla har varit vänliga är det för mig ganska svårt att gå ut i köket och sätta mig i centrum för allas uppmärksamhet, för det är nästan vad som krävs för att lära känna dom andra utan att ta en i taget. I botten är jag rädd för att inte gillas eller att inte bli en i gruppen även om jag försöker slå undan tanken med att det säkert löser sig.

 

Jag har även ett behov av egentid, kanske större än andra vilket gör att jag gärna gottar ner mig under en filt och sitter där själv med en film, bok eller genom att blogga. Jag behöver den tiden nästan varje dag för att må bra, isolera mig lite med mina egna tankar. Inte för att jag flyr utan för att jag mår bra av lite balans. 

 

Nu har jag fyra månader i Österrike och Alperna att njuta av!