God jul inom parantes skitdag

Av få riktiga nedåtdagar var detta en av dom. Idag ska föreställa julafton firat i Österrike.
För att ta historien om den skitkassa dagen från början skulle jag igår hänga över de två feta metallinorna som håller släpliftarna över några stolpar för att snöplogen skulle kunna förbättra banan under natten. Är ni med? En gick lätt över, men den längst ifrån måste man ta sats för att få över, det gick med nöd och näppe, dock lossnade den och sköts tillbaka och träffade mig i magen så jag tappade luften. Tänkte inte mycket mer på det, men på kvällen när jag och Markus skulle ut och ta foton drog vi in en vända i bio/torkrummet för att hämta vantar då jag fick så stark magonda att jag inte kunde stå upp. Satte mig i ett hörn och höll andan. Markus hjälpte mig att lägga mig upp och ner i en solstol vilket fick mig att bli så illamående och svimfärdig att jag nästan spydde. Kunde knappt ta mig upp för trappan på egen hand, kallsvettades och darrade, hade svårt att få av mig skidkläderna innan jag kröp ner i den iskalla soffan där jag somnade och sov i två timmar.
 
Tänkte att jag kunde sova ut då jag skulle vara ledig idag och stängde av alarmet när jag sen vaknade igen vid nio på kvällen, för enligt informationen jag fick innan jag började jobba här var det fem dagars arbete och en dag fritt, idag var sjätte dagen jag längtat efter då jag tänkt baka julgodis och mysa ner mig under en filt och kolla på julfilmer.
 
Väcks tio över åtta av att Simon knackar på dörren då de söker mig till barnliften. Ledig dag.. jovisst.
Sprang med molande magonda ur sängen och hann precis göra allt färdigt tills liften skulle öppna. Trött och nyvaken som få, utan att ha ätit frukost, och dessutom trillade jag en gång på väg till liftstugan och var för ovanlighetens skull skitförbannad på det dåliga infosystemet som gav mig sex timmars sömn och arbete under min efterlängtade lediga dag.
 
Dock blev eftermiddagen aningen bättre då Simon ville lära mig åka snowboard och åkte med mig ner till barnliften efter lunchrasten vilket gick förvånansvärt bra med tanke på min mages revolt, och jag klarade typ tio kurvor åt hållet jag för en vecka sen inte kunde göra en enda. Sen åt jag några av barnens gummibjörnar för att trösta mig lite för dagens helhet. När jag sen skulle stänga och åka hem hängde jag som vanligt bygellinorna från liften över en stolpe och klämde tummen som satt fast en bra stund vilken jag till slut tappade känseln i. Fick sen reda på att jag de kommande veckorna bara skulle få va ledig var åttonde dag istället för var sjätte.
 
Nu ikväll fortsatte magondan och jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick reda på att det kunde va en inre blödning i eller kring något organ som kunde bli livsfarligt om jag inte sökte upp en läkare direkt. Ringde skräckslaget mamma då jag befann mig mitt i pisten och inte kunde ta mig till någon doktor. Lugnades senare av två ungrare och två österrikare här i huset dock som fick upp mitt humör genom att få mig på bättre tankar.
 
Också fick jag ett par strumpor av Markus, några droppar av en salva att ha på magen av Manuel och mycket skratt tack vare allihop. Dock har vi ingen julgran, inget julpynt, ingen glögg, ingen julmat, inga pepparkakor, ingen gröt (jo okej jag åt havregrynsgröt med kanel i) och ingen tomte. Kunde varit vilken dag som helst. Det tar emot att vara här just idag då det nu är sista julen hos mormors syster tillsammans med hela släkten som inte samlats på kanske fem år. Där vill jag helst vara mest av allt just nu.
 
Men jag bor med fantastiska människor, det blir nya tag imorgon, om det känns mer som jul imorgon kan det ju lika gärna vara det då, julbak ska det bli!
 
God jul!

Kommentera här: