För att börja i ena änden

Det är så mycket som hänt sen sist att jag inte vet i vilken ände jag ska börja.

Nu när jag kom hem från wacken, sista festivalen för i sommar som sagt, kom verkligheten ifatt mig och jag insåg att dom planerna jag hade för "slutet av augusti" faktiskt är nu, just precis nu. Det här är ju tiden jag har pratat om i flera månader, men har känts så avlägsen med tanke på att hela det här festivalbussäventyret var som ett helt annat liv ,det har bokstavligt talat varit som att åka mellan två helt olika världar. 


Ändå har jag ju vetat vad det är jag vill göra under slutet av sommaren och hösten, det har aldrig varit några tvivel om att det är Berlin jag ska till, ändå är det skillnad på att dagdrömma och att ta sig i kragen och verkligen göra det man vill, och nu har jag väldigt hastigt köpt tågbiljetten och har ett exakt klockslag på när jag drar från Sverige, och nu är det både lättnad, rädsla och glädje som far runt i min kropp.

Jag har aldrig varit i Berlin förut, aldrig sett några bilder och aldrig riktigt fått något grepp om vad det är för stad. Jag har ingenstans att bo, jag har inget jobb och ingen aning om vad som händer när jag kommer dit.

Men allt det där ser jag bara fram emot med spänning.

Den uppstoppade illern som var med gothar-killen på flera festivaler i somras,
jag skrattar fortfarande varje gång jag ser den, och nej jag vet inte varför jag laddar upp den här,
kanske för att jag sitter hemma och har exakt samma ansiktsuttryck

Kommentera här: