And I'm back!

Om jag har en period på ett par veckor där jag drömmer massor av saker varje natt har jag ett sådant sug efter att skriva upp alla dessa drömmar i en bok för att kunna ta fram vid ett annat tillfälle och skratta åt att jag i mitt undermedvetna verkar vara en helt vansinnig person. Sen går dagarna och jag glömmer hela tiden bort att orka ta fram den där boken, och istället händer ingenting. När det sen gått ytterligare ett tag bryr jag inte mig längre, för nu har det redan gått massor av nätter till spillo, so what's the point of beginning now liksom?

Det är ju egentligen helt fel, för det betyder ju inte att när den drömperioden är slut kommer jag bara ha fullständigt normala och händelselösa nätter utan kattkorridorer, antastningsstämningar och nattpromenader i järnvägsdiken, utan det betyder bara att det kommer fler tillfällen, så att börja med den senaste drömmen som fortfarande ligger i minnet kan vara den start som behövs för att äntligen få lite rutin på min halvgalna dokumentering.

Men varför skriver jag detta som första inlägg på flera veckor? Jo, just på grund av att det är första inlägget på flera veckor! Samma sak gäller när det kommer till min blogg. När ett inlägg postats så tickar klockan, och har det sen gått lång tid nog för att det var ganska avlägset sen man tog tag i bloggandet så kan det nästan vara skitsamma, för man vet inte i vilken ände man ska börja. "Och jag vill ju skriva om det, och det, och det", men för att skriva om händelser gäller det att börja i rätt ände, och bara tanken på det gör iallafall mig ganska trött.

Det som slår mig just nu, som skulle vara det enda jag verkligen vill få ut av just det här inlägget, skulle vara att jag har insett hur mycket jag brinner för vissa ämnen. Något jag blir alldeles energisk och nästan får mig att explodera av vilja och drivkraft är motståndet för det utseendefixerade samhället, genusfrågor och feminism. Däremot skulle jag inte själv vilja kalla mig för feminist, trots att jag är det ut i fingerspetsarna. Jag var länge emot feminismen, bara pågrund av att det hade just detta namn som avskräckte mig under flera år, och vilket säkert även får många andra att rygga tillbaka. Jag vill kalla det något annat, som visar att det faktiskt inte betyder annat än jämställdhet.

Så jag ska verkligen försöka få igång den här bloggen igen, för fanimej att jag vill och kan förändra saker här i världen.

"The most common way people give up their power is by thinking they don't have any" - Alice Walker











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se