Italien dag tolv - Rom
Trots att jag haltade runt och Hannah hade en förkylning som sänkte hennes medvetandegrad en aning kände vi att det kunde bli bra. Vi hade otroligt bra väder på morgonen när vi tog oss in till Rom. Vi promenerade en bit upp för en backe i hopp om att hitta en bro, dock stämde inte kartan ett dugg så efter ett kort samtal med en man gick vi ner igen.
Rom är en speciell stad. Väl nere vid en större väg upptäckte vi att bilarna körde lite som de kände för. Högerregel, vad är det? Mestadels körde förarna på fel sida av vägen, och de som var osäkra körde på höger, men fick ibland möte av någon dåre som hakade på idén om att leka Thailändsk/Irländsk/Australiensisk bilförare.
Till slut fann vi vår bro och torget där det skulle finnas en loppmarknad enligt Hannahs resebok. En bok som var fem år gammal och därmed inte väldigt trovärdig - torget var tomt. Min fot kände inte för att samarbeta så vi tog en spårvagn in till centrum igen där vi tog tag i nästa aktivitet. Vi genade över ett stort avlångt torg fullt av fontäner och människor som genom olika utklädnader försökte tjäna pengar. En captain Jack Sparrow-look-a-like som jag är ganska säker på bodde på Peter Pan-hostelet kände även igen mig och gav en gratis pose för mig att fota.
Därefter tog vi oss an en second handgata, men vad vi inte visste var att detta endast var affärer med designeroutlets, med andra ord svindyra grejer till reducerat pris, men fortfarande bara på fönstertittarnivå.
Efter en god spagetti, sallad för Hannahs del, begav vi oss norrut till fots eftersom hennes bok hade tipset om en internationell affär som sålde en av hennes favoritpålägg från Australien. Tur för hennes del att affären fortfarande fanns, dock sålde dom endast en produkt från Sverige - sylt.
Sen kom regnet. Vi delade på oss och hon försvann in till Vatikanen som vi nästan stod intill, och jag gick på jakt efter the international filmmuseum. En resa bestådd av tunnelbana, tåg och spårvagn innan jag kom fram till den plats där museet enligt kartan och boken skulle finnas. Ingenting. Frågade människa efter människa och ingen kände till vad jag pratade om. Jag var snart även dyngsur och måttligt irriterad. Jag frågade några förbigående killar från USA, men dom kände inte heller till denna plats som jag nästan började fundera över om verkligen existerat eller bara var bokskrivarnas highlights in life, att förvirra och vilseleda dess läsare till platser de själva uppfunnit.
Men äntligen var där en kvinna som skickade på mig ytterliggare en spårvagn in till stan, utan vidare destination. Jag gav upp, men blev stannad av de amerikanska killarna som snackade med mig hela vägen bort till spårvagnens slutstation där de skulle gå vidare till en utställning av deras verk då de utbildades till arkitekter. Jag fick en inbjudan dit men kände att det var mer lämpligt att fördriva tiden med att promenera i regnet och upptäcka Rom på egen hand fram tills jag skulle träffa Hannah igen. Sagt och gjort.
For vidare mot spanska trappan där jag köpte ett paraply av en av alla dessa jäklar som lever på att springa efter människor och skrika "umbrella.. umbrella? Umbrella, miss?" medans de stirrigt trycker upp sjutton olika typer av paraplyer i ansiktet på en, och gick därefter ner mot shoppinggatan för att snabbt upptäcka att paraplyet var sönder. Väl framme försökte jag hitta en kul försäljare vi tidigare sett, men han var förstås inte där med tanke på regnet. För att få upp humöret lite gick jag in på restaurangen vi åt på förra gången och letade upp det goda brödet, men givetvis var det slut. En muffins, som iallafall råkade vara den godaste jag någonsin ätit, räddade mig från att deppa ihop totalt innan jag gick vidare längs palatinen bort till colosseum där jag hittade Hannah sittandes på golvet vid tunnelbanans entré.
Ett sista tappert försök att rädda dagen gjordes genom att gå till en gaybar där det enligt Hannahs berömda bok skulle finnas karaoke. Vi beställde mat, i vilken jag hittade en hård, rund bit av skräp med tillhörande metall och senare fick vi även reda på att stället faktiskt inte hade karaoke, utan bara homosexuella bartendrar och tre svenska tjejer.
Vi åkte då tillbaka till campingen och gottade oss i rumsvärmen och att vi istället kunde köra på idén om att nästkommande morgon byta ut karaoken mot duschsjungande till den musik som ständigt spelades både på campingens toaletter och duschrum.