Bröst
Så långt är vi alla med va?
Resten av uppståndelsen kring bröst ligger i männens lust. Vad de gillar att klämma på, spana ut och jämföra storlekar på. Att bära en urringad tröja i ett samtal med en man, särskilt på krogen, innebär oftast att man får räkna med att deras ögonkontakt och koncentration må svikta, på grund av dessa två fettklumpar till barnmatsbehållare som drar löjligt mycket uppmärksamhet på grund av männens sexuella lustar.
Killar diskuterar flickvännernas storlekar. En del stolpskott väljer flickvän efter storleken på hennes bröst. Fulla killar tror sig ibland ha rätten att ta på tjejers kroppar för att dom känner det behovet. Tjejer får komplimanger för sina bröst av sina pojkvänner, vänner och främlingar. Att bära kläder med urringning innebär att få uppmärksamhet för kroppsdelen som män suktar efter.
Där ligger problemet. Vilken människa med vett i skallen skulle förstora brösten för sin egen skull?
"Ja, i år ska jag nog spara alla mina pengar så jag blir av med känseln i mina bröst, så att jag får ryggbesvär och två ganska ofunktionella silikonklumpar att alltid bära med mig på min kropp."
Nej jag tror inte det. Tjejer förstorar brösten för att dom mår bra av uppmärksamheten de får av männen. Killar som ser en, vill vara med en och talar om en på ett uppmuntrande sätt. Inte för att dom tycker tjejen är rolig, social, snäll eller ett trevligt umgänge, utan för att hon har två stora klumpar under hakan som gör killar sugna.
Varför? Ja vad lär vi oss egentligen under uppväxten?
Killar och tjejer delas upp i grupper redan som barn. Genom kläderna uppmuntras de åt sina egna kategorier. Pojkarna är tuffa, spralliga, häftiga och allt vad förbigående tanter böjer sig ner för att noga påtala. Flickorna är söta och fina små prinsessor. Här börjar det. Att vara söt och fint utstyrd är det som uppmuntras. Söt är bra.
I sagorna är flickorna passiva och räddas alltid av prinsen. Tjejernas barnkläder är utformade för stilla lek i jämförelse med pojkarnas. Flickor ser sina mammor och vad andra kvinnor gör, säger och beter sig. De ser långa, smala och snygga modeller genom reklam, tidningar och filmer. Urringningar. Bröst.
Och barn är inte dumma. De snappar upp saker och lär sig tidigt betydelsen för utseendet. Elvaåriga tjejer har komplex, likaså tjugoåringen och mamman som ammat ett barn. Alla vet vilken betydelse deras bröst har.
Om världen lär oss att tjejers värde ligger i hur dom ser ut är det inte konstigt att så många mår dåligt över att ha "för små". Vuxna tar inte ansvar som ställer enorma krav genom media pch pressar unga tjejer som att därefter anklagas för att vara ytliga i många situationer.
När når vi gränsen? När sätter vi stopp för hur långt vi tänker gå för uppmärksamheten?
Jag har små bröst och är nöjd med dom. Personer som visar ointresse mot mig på grund av det är så låga i mina ögon att jag för allt i världen aldrig skulle vilja ha att göra med dom ändå.
Den enkla lösningen är att helt enkelt bara lägga sig på operationsbordet för det snabbaste sättet att hädanefter bli bekräftad utifrån. Så länge komplimangerna flödar är allt på topp. Men sen då? När natten är över. Tillbaka till umgänget med sig själv. Där kommer man aldrig duga sålänge man ändrar på sig själv för att bli sedd.
Gå ett steg längre. Det må vara ett långt steg, men det handlar om att lära sig att älska sig själv precis som man är.
skriven
Har svårt att tro att det finns någon tjej som är mer sund och jordnära än dig. Som kille så kan jag erkänna vi har ett liknande problem, dock inte lika synligt eller lustfyllt, om man inte har uringade byxor då ;)
Hoppas allt är bra med dig. Väntar fortfarande på nästa retrofest :)