JennyHeltEnkelt

I fredags då barnen fortfarande hade jullov tog jag med mig de två yngsta till en lekplats som låg en bit iväg. Allt var frid och fröjd, med undantag för att tvååriga Julius vägrade lämna sin mamma. Han grät och grät, skrek och sprang tillbaka mot huset så fort han fick chansen. Att gå dessa åttahundra meter tog nog en halvtimme och jag fick springa efter honom säkert fyra gånger då han ibland vände tvärt för att försöka kuta hem så fort han bara kunde.

Det var en satestor lekplats och de arma små barnen var nog på alla gungor, klätterställningar och sandlådor där fanns. När jag kom hem upptäckte jag att jag tagit fyrahundraelva bilder under en och en halv timmes tid. Bra!

Nu är snön borta. Nästan värt att själv gå dit någon dag och leka.. Ehe.
På återseende mitt herrskap