Trehundrafyrtiofemte gången gillt
Till en början var jag förväntansfull och längtande, efter ett tag skickades ansökningarna iväg på rutin och i slutet var jag helt tom på nya idéer och enda chansen att hitta en inkomst var genom att vänta till sommaren kom och platserna för alla som skulle på semester behövde fyllas. Tre månader om året fick man ett tillfälle att jobba ihop en eller två slantar. Det livet tröttnade jag på att leva, jag gav upp jobbsökandet på hemmaplan och flydde fältet till Tyskland där det visade sig att var och varannan familj var i behov av en au pair.
Igår avslutade vi kontraktet, jag och familjen. Sedan början av november har jag jobbat tillsammans med två föräldrar och deras tre barn, men nu slutar mamman jobba och jag står utan arbete. Som tur var berättade familjen detta för mig i förväg, så jag fick goda tillfällen att starta jobbsökandet på nytt, denna gången i ett annat land.
Utan att veta svårighetsgraden på detta nya jobbsökarprojekt som jag nu dragit igång var jag än en gång exalterad över detta tillfälle att söka genom en hel stad efter möjliga framtida arbetsplatser, även om det bara gällde tre månader.
Mitt första steg var att lämna ut CV till alla barer och klubbar jag kunde hitta, därefter skickades mailansökningar till alla fabriker, lager, affärer, restauranger, caféer och hotell runt om Würzburg, och även i ett par städer här i trakterna.
Igår skickade jag iväg min trehundrafyrtiofemte jobbansökan och snabbt droppade svaren in, det var på restaurangerna och hotellen jag behövdes! Plötsligt hade jag dagarna fyllda med provarbeten och intervjuer.
Ikväll ska jag till en restaurang vid floden, imorgon har jag en tid på ännu en restaurang, på lördag drar jag till ett hotell och på söndag flyr jag en bit söderut för en pratstund på en restaurang med tillhörande hotell.
Wish me good luck!