Du hörde
Det var många år sen jag såg den filmen, och hade glömt hur trovärdig den faktiskt är.
Bilden av punkare idag förknippas ofta med svartrockare eller emos, men vad jag skulle vilja göra är att en gång för alla göra klart skillnaden mellan dessa:
Emos är något nytt som gjorde inträde i fjortisvärlden för ett par år sen. Dessa har ingenting att göra med punkare, utan de är snarare varandras motsatser. Tänk er en helt vanlig fjortis. Förmodligen går era tankar runt en brunett eller blond tjej i fjortonårsåldern med tighta jeansleggings, alldeles för mycket smink och som fnittrar och är allmänt omogen, gärna flera tillsammans eller spatserande med en mobil i handen. Emo är fjortisens uppgraderade version av en ego-uppmärksamhetssökande stil. Emo, emotional hardcore. Dessa vill genom emons musik, beteende och klädsel ha bekräftelsen och uppmärksamheten riktad mot sig själva, genom att försöka sticka ut och uppträda på sätt som en del människor reagerar på. De är även dessa i fjortis-ålder, vilket förklarar dess omogna beteende. Kläderna är mestadels svarta, gärna med rosa inslag som hello kitty och liknande avskyvärda ting. Ja, jag ogillar emo skarpt, och är förbannad över att något så löjligt över huvud taget finns.
Punkarna däremot hade en stil som växte under 70-talet, och blev stor i Sverige. Att de klädde sig som de gjorde var för att söka så mycket uppmärksamhet som möjligt, inte åt sig själva, utan åt vad de ville ha sagt. Deras kläder var protester mot mycket i vårat samhälle, med dess klasskillnader, kapitalism och vinsthysteri i företagen, samhällets produktionsutveckling också vidare. På den tiden var det väldigt många som reagerade över att de prydliga "ungdomarna" bildade ogillande åsikter och gick över till att färga och raka håret på olika sätt, klä sig uppseendeväckande med sina åsikter skyltande på kläderna. Massor av färger, ofräscha, uppkäftiga, nitar, hängslen, kängor, skinnjackor, pins och det ena och det andra skrivet på sig. Att de gick i en viss utseendemässig riktning var inget viktigt. Vad som spelade roll för dom var att det de ville ha sagt kom fram till samhället. Då var det något nytt, då var det ovanligt och högst ogillande av de äldre att de unga tog ställning på detta sättet.
Idag har de flesta funnit sig i hur samhället fungerar. Alla människor har olika åsikter, men i många ämnen är det otroligt likt varandra. Att verkligen kämpa för vad punken står för har i princip dött ut.
Men att förknippa emo med punk är ungefär som att säg att karate är samma sak som balett.