Försvarsutbildarna
När jag kom hem från Märsgarn i somras bestämde jag mig för att gå ur allt det militära, eftersom jag vägrade bära märket "ungdom" på uniformen efter att ha utbildat mig upp till att bli biträdande instruktör och jobbat som befäl.
Dessutom gäller bara ungdomsutbildningarna till året man fyller tjugo, eller i bästa fall tills man blivit så gammal vilket fick det att kännas måttligt lönt att fortsätta. Jag packade därför ihop alla försvarsmaktens prylar och skickade tillbaka dom till ställena där de hämtats ut.
Men nu vill jag bara ha tillbaka allt och få några extra år.
Övningarna med försvarsutbildarna var något av det roligaste, och det jobbigaste, som jag varit med om i hela mitt liv. Det var utmaningarna och överraskningarna som gjorde det spännande att fortsätta. Man visste aldrig vad som skulle hända.
Jag kan dra massor av exempel.
Vi hade en övning i maj 2007 som började på Näsby fält.
Två timmars sömn blev det den natten, vilka förövrigt var det enda jag sov under hela övningen.
Vi kördes sen till skogarna vid Lönsboda där vi reste förläggningen, gick ut på spaning mot något vi inte hittade, och roade oss istället med att titta på pensionärer som spelade boule och Rohnström som kastade runt en tändare han trodde skulle explodera.Jag kan dessutom tillägga att det här var innan röjningen av träden efter stormen Gudrun hade börjat, vilket fick oss att hoppa över och krypa under träd som låg i princip överallt.
Väl tillbaka i förläggningen skulle den rivas innan vi började promenera. Och vi gick och gick och hoppade och kröp.
Vi gick vilse i skogen en gång och kom fram till en väg. Den natten fick jag och Isak sitta och elda i stabstältet (där fänrik, furir och Stålis sov). Tredje dagen kom vi fram till Kaffatorp där vi satte upp de myrinvaderade tälten i sten och grus av någon märklig anledning. Dagen gick åt utbildning om fiender och platser att placera sig för att överraska dom. Minst sjuhundra gånger den dagen skrek fänrik dessutom skydd, vilket betydde att vi skulle slänga oss rakt ner vart vi än befann oss.
På kvällen satt jag och Olsson vakt vid grusvägen in till förläggningen, och en bil kom körandes. Som vi tidigare lärt oss gick jag fram och gjorde olika tecken för att dom skulle stänga av motorn också vidare. Istället satte dom igång helljuset vilket gjorde att Olsson inte såg mitt tecken för att öppna eld, och istället körde bilen in i förläggningen. Några minuter senare hörde vi en massa skrik och hot på polska. Men vi var ju några fler än fänrik och Bigge, så tydligen hade dom blivit fastbundna vid ett trä och Isak hade tydligen slagit fänrik i magen med en pinne, haha.
Den natten blev jag utsedd till befäl och skulle förflytta gruppen, samt göra allt i total tystnad, alltså använda tecken som vi lärt oss tidigare genom att allihop fått prova att leda på det sättet jag nu skulle göra utan hjälp, i beckmörker.
Vi började gå och kom fram till platsen där vår materiel nu fanns. Alla spred ut sig efter mina tecken och jag skulle därefter leta upp allihop för att ge dom olika riktmärken om var och när de skulle skjuta om fienden kom. Därefter tog jag med Jönsi bort för att reka. Det var så mörkt att vi gick rakt ner i en å. Kaffatorp är dessutom ett älskat ställe eftersom där inte finns ETT ENDA ställe med plan mark att sätta upp tält på.
Vi fick alltså sova på stubbar och stenar.
När allt var fixat hade vi ingen aning om hur där såg ut.
På natten blev vi beskjutna, självklart, innan vi i gryningen fick riva ner allt och gå tillbaka till soldathemmet i Kristianstad.
Övningen i Rinkaby var också hela galet kul.
Där sov vi i baracker en natt, första och enda gången kan jag tillägga.
Under första dagen hade vi orientering på fältet vilket var asvarmt.
Vad vi mer gjorde var handgranatskastning, hinderbana i uniform och upprättning av ensamma vargen. Jag sov ihop med Hilda. Vi fick även göra observationsplatser, vilket innebar att vi skulle fixa gömställen som skulle göra att vi såg allt jättebra, men att ingen kunde se oss eller platsen. Det gick åt helvete. Visst var det ganska kamouflerat, men låg man på platsen kunde man knappt andas och man såg bara himlen.
Den kvällen fick vi spaningsuppdrag på andra sidan fältet. En av våra blev tillfångatagen och vi fick följa efter för att rädda stackaren. Fänrik och Bigge höll på med några ritualer innan dom lämnade personen. Vi fick slänga fram en bår och bära personen tillbaka till förläggningen. Problemet var bara att vi skulle över ett öppet fält. Eftersom det var stor risk för att vi skulle synas var alla uppmärksamma, och där var en person som hela tiden såg blinkande mellan träden, och skrek därför "skydd" varje gång. Inte så lätt med bår eftersom det tar på krafterna att sätta ner och lyfta upp personen var tionde meter. Det visade sig att det bara var en lampa som stod bakom träden, och när vi flyttade oss såg det ut som att den blinkade. Väl tillbaka i förläggningen höll vi på att dö av värme och kunde nästan krama svetten ur våra tröjor, eftersom vi under den här övningen för första gången fått använda kroppsskydd.
Samma natt blev vi påskjutna. Alla kastade sig ur sina knäppetält utom jag och Hilda som sov genom alltihop, vilket kan tyckas ganska osannolikt med tanke på hur högljutt där faktiskt var haha. Jag vaknade bara till en gång av att Alm skrek efter Jönsi, sen somnade jag om igen.
Jag skulle kunna dra hur jäkla många historier som helst här, för att jag verkligen verkligen saknar det. Men jag letar just nu efter nya saker att gå med i. Jag vet däremot inte vad försvarsmakten har att erbjuda för personer som snart är tjugo och inte har gjort lumpen. Men jag vill!
Ge mig utmaningar!
skriven
Tror du lumpen hade varit värd att göra nu då, eller är det mer Försvarsutbildarna-för-tjugoåringar du söker? Vet isåfall inget som funkar, förutom tremånaders hemvärnsutbildning...