Människans bästa vän

Det finns ett fåtal bloggar jag läser som tillhör folk jag inte känner, och en av dom kommer jag skriva ett inlägg om inom kort, för den är verkligen riktigt bra.
Nu tänkte jag bara ta upp en sak som jag läste om i hans blogg för en stund sen.
Ni har kanske märkt att jag skrivit väldigt mycket om djur den senaste tiden, så det nyhetsklippet han hade lagt ut kom väldigt lägligt.

Det handlade om en man som misshandlade sin hund. Det fanns en video på när han sparkade på sitt husdjur då där var en kamera uppsatt i hissen de befann sig i. Jag blev så obeskrivligt förbannad. Vovven låg ner på mage och var antagligen oerhört rädd. Mannen som hade sin hund i koppel drog och slet i djuret fram och tillbaka, och varje gång han fick en chans sparkade han över hunden till andra sidan hissen. Det som gjorde mig argast var att han sen kallade tillbaka hunden till sig, som hoppade upp på sin husse för att få lite uppskattning, men direkt blev sparkad iväg från hans sida igen.

Det finns inte i min värld att man kan göra en sån sak. Skada ett husdjur är något av det värsta en människa kan göra enligt min mening. De är så fruktansvärt tillgivna, kärleksfulla, tröstande, söta och får en på bättre humör i alla väder. Att det är vi människor som väljer om vi vill ha vårdnaden om ett djur gör dom hjälplösa utan oss och kommer alltid vara beroende av folk.
Trots detta ansvarstagande som dessutom kostar en hel del pengar, väljer många människor att köpa ett djur som de senare på ett eller annat sätt misshandlar.

Varför vill man skada sin vän?
Det är väl vad ens husdjur blir när man bott ihop ett tag och umgås en stor del av dygnet tillsammans? Kan man verkligen irritera sig så oerhört på sina djur att det slutar i att man plågar dom?
Jag faller så fort jag såg syn på Micko eller Trigger. Deras glada kroppsspråk, busiga humör, söta ansikten och mysiga energi de sprider. Tanken på att något ont skulle hända dom två går inte att föreställa sig.


Men självklart kan man bli arg på sina djur. Micko rymmer ibland när man är ute och går med honom, och vägrar komma tillbaka när man ropar. Ibland får man springa runt hela området innan man får tag på honom. När det händer vill man bara blänga argt på honom resten av dagen så han får skämmas ordentligt.
Jag hatar att vakna av att Trigger leker med mina fötter. Att hon leker med fötterna innebär att hon hugger sina klor in i köttet och man kan bli galen på henne för att det gör så ont och för att hon vägrar sluta.
Men hur man än vänder och vrider på det så är även detta en sak man älskar hos sina djur. För hundar och katter är busiga och har sin egen vilja ibland, och att dom inte alltid gör som man säger till dom ger ingen människa rätten att utföra våld i ren ilska eller vad det nu må vara det handlar om.

Ju mer jag tänker på det, ju mer intresserad blir jag vad det gäller att jobba med djur. Nu menar jag inte som veterinär, utan snarare frivilligt med de som blivit utlämnade och behöver hjälp för att överleva.

Jag skulle vilja höra era åsikter om saken.
På återseende mitt herrskap.


Mathias    •  

Kära Jenny,

Jag kan inte med enkla ord förklara hur jag känner för dig. Att jag älskar dig finns det inga tvivel om.Som när man vaknar upp bredvid dig eller när du ser mig i ögonen med din vackra ögon och säger att du älskar mig den känslan går inte att beskriva den är bara för underbar, om jag ska försöka så känns det som det du bruka säga mjau.Jag vill tacka dig för att du visade mig vad kärlek är,du är allt för mig och jag kommer alltid att älska dig.

Caroline    •  

Vad drömde du i natt? :P

(Du kommenterade mitt inlägg med att jag hade varit med i din dröm i natt, blev nyfiken!)










Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se