Pulka ska det va
Men i morse fick jag ett sms om att fröken hade ryggont.
Efter att jag snackat med Jesper kom vi fram till att vi kunde åka till Vångabacken ändå, och fick även med Petri som jag ringde efteråt. Tanken slog mig även att Dallo kunde hänga med trots sitt ryggont, för där fanns ju inget krav på att hon skulle åka.
Och så fick det bli!
Det var faktiskt första gången jag var i vångabacken och det var ganska mycket folk. Vi fyra höll oss dock i pulkabacken med några fåtal barn som bara blev färre och färre.
Först åkte vi som normala människor, men efter hand skulle vi komma på värre och värre sätt att åka. Jag, Dallo och Jesper försökte kroka fast oss i varandra, åka baklänges, stå på pulkorna, ligga på mage, åka tåg, på plastpåsar och allt möjligt. Det var fullkomligt misslyckat alltihop och vi bara voltade hela tiden och fick snö överallt. Som de fantastiska förebilder vi var började ungarna göra likadant, och de vuxna bara skrattade när vi kom skrikande i full fart och flög åt höger och vänster, samtidigt som vi desperat försökte ha ett bra grepp i varandras snöfordon.
Ny idé. Där var en liten backe, ett gupp eller vad man ska kalla det, bredvid pulkabacken. Istället för att åka från toppen av backen tyckte Jesper att det var en roligare grej att åka innan backen. Så. Jag puttade och hans pulka segade sig upp för kullen, men upp kom han, men lika snabbt ner igen med tanke på att själva backen ner gick åt höger. Han försvann, men ett par sekunder senare fick man syn på honom bland några människor och ett pulkaställ. Dallo stod dessutom och filmade allt, så för att Jesper skulle få ett bra avslut på det misslyckade åket ställde han han sig upp med armarna i vädret. Han drattade däremot på ändan igen och vi andra asgarvade. Han sa ett par ursäktande ord till människorna han nästan körde över, innan han tog pulkan och gick uppåt igen. En halv sekund senare upptäckte han att han tagit fel pulka och ursäktade sig ännu en gång innan han tog rätt farkost och gick upp för backen. Vi andra skrattade ännu mer. Han lyckades däremot bättre andra gången.
Där var dessutom en liten söt ettåring som Jesper började köra någon gympaövning med. Ungen verkade livrädd för honom, men varje gång han vände ryggen mot henne gick hon med ett elakt leende mot honom, och när han väl vände sig om igen sprang hon skrikande därifrån.
Nästa upptåg blev att hon hoppade, och Jesper gjorde likadant, sen gick hon nästan ner i split och han gjorde samma sak innan de gick upp igen och fortsatte hoppa. Sådär gjorde de i säkert tio minuter tills lilla tjejen slängde sig ner på knäna efter att nästan gått ner i split. Stackars Jesper som inte hade termobyxor utan bara jeans fick ge upp till slut.
Sen fortsatte åkandet. Roligaste gångerna var när Dallo åkte först vanligt, sen jag på lappen och sist Jesper som åkte bak och fram. Problemet var att Jesper satt pulkan på fel håll och dessutom virat snöret från Dallos pulka runt handleden, så när vi började åka kom han bara några hackande meter, medans det gick undan för oss andra. Det resulterade i att han åkte ur pulkan och rullade efter oss ner för hela backen. När vi stod still igen hörde man Jesper skrika och när vi vände oss kom han rullande i en jäkla fart. Det såg så förbaskat kul ut.
En annan rolig gång var när dom två åkte först och jag sist på min lilla gula lapp. Jag höll däremot i Dallos pulkasnöre, så efter att vi alla åkt några meter vände min lapp bak och fram, och jag åkte ut i backen så jag satt bredvid Dallo och tittade på henne, asgarvande, hela vägen ner.
När vi kände oss frusna nog gick vi till bilen och fikade. Jag hade med mig två korvmackor, två mackor med leverpastej, tio bullar, te för fyra personer och choklad. Maten tog slut. Varannan sekund erbjöd jag för Jesper:
- En bulle? och han tog emot skrattande tills han hade ätit sex stycken. Sen åt vi dessutom upp allt annat också, förutom en av mackorna. Ja, sen var vi mätta.
Jag och Jesper som satt fram i bilen ritade dessutom av honom på bilrutan, vilket slutade i något inte allt för vackert, som vi sen fick ändra till var någon i backen som vi inte hade sett än.
Därefter åkte vi hem, halvfrusna och blåslagna.
Det var en rolig dag.