Landet i väst?
Nåväl, jag kommer fortsätta i vilket fall som, finns säkert någon vits med att ha en dialog med sig själv. Hah.
Anyways.
Igår var jag på bio med Dallo och Petri i Bromölla. Första gången vi träffade den sistnämnde sen vi åkte till andra sidan jordklotet. Vi (ähm.. Dallo) gjorde bort oss när vi skulle hämta ut biljetterna, men det är en annan historia, sen gick vi till ett fik och snackade en massa skit på cafét vid bowlinghallen för att därefter inta biografen än en gång, med en fortfarande ganska road ung kille bakom kassan.
Beck kollade vi på, vilken faktiskt var riktigt bra. Den var inte som de andra beckfilmerna, här var det mer oväntat och man satt på helspänn större delen av tiden. Ibland blev det även så komiskt mellan Martin Beck och Gunvald att alla i salongen bara satt och garvade. Men nu börjar Persbrandt se lite gammal och sliten ut. Misstolka mig fel, han är fortfarande manlighetens man, och en snygg sådan, men det är ju inte som i de första beckfilmerna precis.
På tal om den gamle räven så läste jag hans flickväns blogg igår för första gången, och jag måste medge att hon är riktigt riktigt.. ja vad ska man kalla det? Rolig och lättsam, samtidigt som man omedvetet får någon stark respekt för henne och hennes personlighet. "Bara en sida till" tänkte jag när jag väl fastnat och inte kunde slita mig från läsandet. Satt nog iallafall en timme och ögnade genom inläggen. Hennes liv skulle jag nog kunna vänja mig vid att läsa om då och då.
En idé kom även fram igår i bilen när jag och Dallo brummade mot Bromölla.
Norge. Hon har tänkt tanken, jag har tänkt tanken, hon tog upp idén, jag hakade på direkt.
Vad har vi att förlora egentligen. Alla säger att Norge är en guldgruva och att det inte är några större problem att skaffa jobb, även för dom som bara tar pick och pack och sticker dit utan några större planer.
Jag tog helt enkelt och ringde en gammal kontakt som jobbar i Norge och fick alla möjliga tips och råd. Min brors vän har även varit och jobbat ett tag efter sin student för två år sen, så dit blev ett mail skickat under kvällen. Släktingar har jag minst sagt gott om där i landet i väst, så dom kan säkert också hjälpa mig. Arbetsförmedlingen och min morbror, Dallos granne med föräldrar. Ja vi har nog så vi kan få den informationen vi behöver.
Men vet ni det roliga? Vi kanske får Petri med oss. Det är nog precis vad hon behöver kom vi fram till på vägen hem. Och ska det hända något så får det bli snart. När körkort och födelsedag är avklarat så händer här ju ingenting, och hitta ett jobb i Sverige är bara att glömma insåg jag fort efter att ha kollat runt på nätet. Har man kontakter så kanske, men det ser inte ut som att jag har det.
Då blir svaret på alla våra frågor: Norge!
Sannolikheten är väl måttligt stor, men skulle det vara så att någon kommer in på min blogg och har fakta som vi kan ha nytta av, så snälla skriv och berätta. Nätet har massor att erbjuda, men sortimentet på vad man kan hitta på är alldeles för stort för att man ska kunna välja ut något och hoppas på det bästa.
Eller vad vet jag. Norge är kanske inte vad vi letar efter. Om vi säger som så. Tre arbetssugna "19 åringar" på jakt efter pengar, arbetslivserfarenhet och variation från Svensson-livet. Vart vänder vi oss?
Nog predikat.
La gån
skriven
Vi ska ännu en gång visa folket runt omkring att vi är doers! Vad har vi att förlora? Är det inte bra så åker vi hem igen:)