Från kameran till Kalleskrona
Fotografering blev det hos mormor. Stativ hade varit guld värt ute i skogen. När jag skulle fota mig själv fick jag ställa kameran på rätt plats och på att ta bilden efter tio sekunder, springa dit jag misstänkte att bilden skulle fångas och kasta mig i någon halvsittande pose eftersom kameran bara lutade neråt. Ni kan ju lista ut resultatet..Ett par timmar senare var jag på väg till.. Karlskrona.
Jag och en kompis, Palle, hade snackat om att träffas ett tag så vi tänkte att.. varför inte denna dag?
Tåget var försenat typ trekvart och mellan Ronneby och Kalleskrona fick jag åka buss. Jag hann plugga både körkortsteori och lite thailändska på väg dit.
Well well. Väl framme mötte jag herr Skoglöw på stationen och vandrade hem till hans lägenhet. Den staden är ju seriöst djupfryst. Man klarar sig inte långt på en sommarjacka en septemberkväll kan jag meddela (till alla er
fruktansvärda mängder läsare som just nu står i hallen och tar på sig sin tunna jeansjacka på väg ut i Karlskronas höstmörker). Men det var en riktigt najs kväll. Jag tjuvkladdade lite på grannens lapp från "Ingen reklm" till "Ingen reklöm". Han får skylla sig själv för att han inte orkade skriva ett "a".
Sen blev det massa, massa timmar Conan O'Brien. Först var jag lite skeptisk till det. Visst kände jag till honom, men jag har alltid förknippat honom med att snacka osammanhängande och hoppa när bandet ska sluta spela. Man I was wrong! Vi garvade ju sönder och samman båda två, han är så fruktansvärt rolig så det finns inte. Jag vågar nästan säg att han är världens roligaste människa. (And so will be it until someone proves me wrong!)
Det slutade med att vi däckade vid halv två på morgonen och sov som grisar fram tills hans jäkla väckarklocka började ringa. Typ femtio gånger. Helt plötsligt stiger en man in i lägenheten och börjar laga toaletten som visar sig vara hyresvärden. Mannen alltså, inte toaletten.
Frukost och ansiktsburkslåtar blev det innan jag gav mig iväg mot stan för att fördriva tiden tills tåget gick som pappa jobbade på. Jack- och skoletandet gick väl lite sådär. Ibland behöver man ha Stockholm lite närmre. New York hade också gått bra.
Väl hemma i Kristianstad fortsatte letandet, dock utan framgång. Blev däremot väldigt inspirerad av alla inredningsaffärer. Man vill ju köpa allt som är i färg och som glittrar. Med en halvtimme till stängning gick jag hem istället.
När jag gick genom tivoliparken mötte jag två killar som gick och tittade lite konstigt mot en av gräsmattorna vid sidan av grusvägen. Av ren nyfikenhet tittade jag åt samma håll. Där var en kille som jag sett flera gånger tidigare på exakt samma ställe, med något svärdliknande i händerna. Han stod och övade på olika fäktarmoves och fick minst sagt en och annan blick av förbigående. När jag möter andra paret av killar som promenerar förbi och på ett väldigt odiskret sätt försöker smygtitta på den unge kämpen, med ansiktsuttrycken "vad fan håller han på med" respektive "ser jag fel?" kunde jag knappt hålla mig för skratt. Jag var helt enkelt tvungen att vända mig från dom medans ögonen fylldes av tårar och tankarna gick i stil med "andas, andas" för att hindra fnisset som var på väg. Personligen tycker jag om den där killen i parken. Han kör sin egen grej. Och trots att jag flertalet gånger slagits av tanken att gå fram och på bred skånska fråga: "Spelar du rollspel eller?" så tänker jag inte göra det för respekt för hans intresse. Och för honom. Vem han nu är. Dessutom har han ju ett svärd i händerna.
skriven
sv; hahaha! tack för den, ska bli kul att svara på :D