Den perfekta söndagen
Jag vaknade vid tolv och kollade direkt upp en sak på datorn som jag hittat dagen innan.
När jag åkte in till stan från Bromölla med Petri, hennes mamma, lillasyster och Dallo igår så såg jag en av reklamskyltarna längs vägen utanför Maxi i stan där det stod något med vikingar och två datum. 19 och 20 september.
Det visade sig vara en vikingamarknad för alla, stora som små, utanför Näsum på ett ställe som hette Gudahagen.Så drygt en halvtimme senare var mamma och jag på väg dit. Jag övningskörde, of course.
Jag vet inte riktigt varför jag har ett sådant intresse för medeltiden och vikingatiden. Kanske om det var sättet de levde på, kläderna eller bara den mysiga känslan det finns på sådana ställen. Tror det intresset kom fram någon gång när jag gick i.. sjuan. Jag minns att mamma och jag var vid borgen på Lillö en gång och jag började fundera på det här med tiden då borgar användes. Bara några dagar senare lånade jag massor av böcker gällande dessa tider. Snart utvecklades detta dock till mitt historiska intresse för världskrig, främst det andra, och läste massvis med böcker. Till slut fanns det knappt några intressanta böcker kvar på biblioteket. Det måste ha varit ett trettiotal böcker allt som allt. Historielektionerna blev därefter mitt paradis och det enda ämnet jag fick mycket väl godkänd på under högstadietiden. Dock har intresset för medel- och vikingatiden inte riktigt försvunnit. Tvärt om. Det är snarare världskrigen som idag har tappat lite av min uppmärksamhet.
Vi möttes iallafall av en enorm.. jag vet inte riktigt vad man ska kalla det. En hage, men det var så mycket mer än så. Utsikten var helt fantastisk, för att inte tala om vädret. Medvetet sätter jag en pensionärsstämpel på mig själv när jag säger att det har varit ett helt underbart väder de senaste dagarna. Hur är det möjligt att man kan gå i linne i slutet av september? Ligga och sola i pulkabacken på området och verkligen svettas som en gris bara av att lugnt gå runt på den här marknaden med en tunn skjorta på sig.
Stället var som i en dröm. Det var olika stånd fyllda med smycken, leksaker, kläder, mat, krämer, vapen, tyger. You name it. Verkligen massor med människor iklädda vikingakläder. Män som red runt på hästar eller som gjorde upp med svärd. Barn som försökte slå ner varandra från en stock med hjälp av kuddar, män som gick runt och spelade på olika dåtida instrument och en dam som stod och berättade historier uppe på en kulle vid ett enormt träd. En man hade en uppvisning med pinnar och något han kastade upp i luften och fångade igen.
Där stannade vi några timmar tills det stängde, och hade då fått med oss det finaste armband hem. Och eftersom mannen som sålde det behövde förkorta med en länk gjorde han den länken till ett halsband också. Så gulligt av honom.
Nästa stop blev. Farmors hus.
Varken jag eller mamma hade varit där sen hon dog så vi tänkte stanna till för att kolla hur huset nu såg ut. En sådan förändring. Trappan var borta, längan riven och utbytt mot ett nybyggt garage, en uteplats fanns på framsidan av huset och där det en gång fanns ett trädgårdsland var nu bara gräs.
Det kändes konstigt att komma körandes ner på vägen där hon bodde. Hur kan det ha gått fyra år? Det kändes ju som att förra julen var firad där. Jag tror att jag bara förträngde allt som hände dom åren. Först var det min gamlamormor, sen min farbror och sen farmor. Så snabbt. Att komma tillbaka och minnas allt, se allt, det gjorde saknaden så stor! Saknaden av allt. Huset, gemenskapen mellan släkten, känslan av att vara där. Men självklart, framförallt saknaden av farmor.
Bilen styrde därefter mot stan. Matmässan på yllan. Vi hann bara med den sista timmen, men där blev en del köp. Framförallt bröd och frukt. Mer mat handlades därefter på maxi innan vi for hemåt.
Det har hänt desto mer denna helgen. Dock är jag för slut i huvudet för att orka skriva med det nu. Det får bli i nästa inlägg.
Lati so what.