Halvkriminell känsla

Jag väntade mig inte att klara både skrivningen och körningen på samma dag och på första försöket.
Igår körde jag på taktiken att det skulle gå åt helvete med alltihop. Dels för att lugna nerverna men även för att jag inte skulle bli besviken om jag misslyckades.

Traskade in på vägvärket vid kvart i åtta igår morse med runt tio andra ungdomar. Det första man skulle göra var att ta bilder på sig själv i en fotoautomat. Men jag kan väl säg att efter att ha cyklat i tio minuter såg min frisyr ut som fan, vilket resulterade i en ganska intressant bild.
Ser det framför mig när jag ska visa leg i affärer och det inte är någon som känner igen mig på bilden.
- Vänta lite, kommer jag säg och dra fram hårspray ur min väska, spraya tills bakomvarande kunder hostande byter kö och rufsa runt håret till expediten glatt svarar:
- Nu ser jag!

Sen började skrivprovet där vi fick vars en dator att besvara de sjuttio frågorna med. Satan i gatan vad nervös jag var. Läste genom alla frågor noga men kände inte igen kanske trettio av dom. Fick gå efter sannolikhet.
Efter tjugo minuter började det höras suckar och viskande "nej.." innan folk reste sig och med tunga steg lämnade lokalen. Desto fler besvikna skrivare ju mer uppstressad blev jag, med tro om att det skulle krävas ett mirakel för att få över femtiotvå poäng.
När jag var klar kände jag hjärtdunk i hela kroppen och jävlar vad jag skakade. Till slut fick jag mod till att trycka på klarknappen och satt på helspänn. Då kom en extraruta upp där det stod något i stil med "Är du säker på att du är klar? Det går inte att gå tillbaka och ändra något sen."
Inte fasen kände man sig klar då, så jag läste genom alla frågor en gång till och ändrade ett svar. Nervositeten innan jag tryckte fram resultatet var helt insane och när den efter ett par sekunder laddat fram ett grönt "godkänt" blev man helt glad i hjärtat som när någon har med sig vetebröd.

Skakande av glädje cyklade jag hem ett par timmar för att läsa på om inre- och yttre kontroll av bilen innan tiden var kommen för trafikskolan. Vi tog en specialrunda för att jag skulle vara så beredd som möjligt för uppkörningen. Backa runt hörn skulle jag göra bland annat, vilket jag inte gör varje dag precis, men det gick på andra försöket. Motorväg, landsväg och sånt mysigt hann vi också med innan the final exam.
Med en vägvärketgubbe bredvid och en körskolelärare i baksätet körde vi en stund senare ut från vv-parkeringen. Upp mot rondellen vid maxi, in till stan, småvägar, parkering, genom stan, maxirondellen en gång till, motorvägen mot Kalmar, Viby, större landsväg, vändning på tvärgående väg till landsvägen, genom Hammar och tillbaka till vägverket. Jag skojar inte när jag säger att jag var nervös när vi körde upploppet och bara var sekunder från ett grattis eller ett tyvärr. När jag än en gång parkerat och satt och skakade som jag vet inte vad sa den lille mannen:
- Jag får börja med att säg grattis till körkortet!
Ni som tagit körkort vet känslan. Så jävla awesome! Gubben nämnde de fel jag gjort, men vad han sa har jag helt förträngt nu. Jag kunde inte ens köra själv tillbaka till körskolan, så mycket darrade jag.

(Tänkte bara förtydliga med att nej det är inte jag på bilden trots vissa likheter.)

Tror jag ringde allt och alla sen under eftermiddagen, var så förbaskat lycklig.

Så när mamma kommit hem från jobbet på kvällen snodde jag bilen direkt och körde en runda bort till Stoffe och satt och snackade. Det första jag gjorde när jag satte mig i bilen var att skruva upp volymen till den fantastiska skiva som satt i. Kände mig lite halvkriminell. Vad fan sitter jag här för, alldeles ensam. Hoppas inte det kommer en polis..
Men ni som känner mig vet att jag aldrig skulle ta bilen för att jag inte orkar annat. Men det är något speciellt med att sätta sig i bilen samma dag som man tagit sitt körkort.
Nej, det kortet tog jag för att många jobb kräver det samt att det är bra att ha om något skulle hända.

Men jag är jävligt stolt över mig själv för att ha klarat det.

Kommentera här: