Från kalas till zombie
Fredagen var jäkligt trevlig.
I lördags hade jag kalas med släkten. Var massa matlagning, städning och dukning på eftermiddagen tills jag, pappa och bror körde och hämtade mormor. Några timmar senare kom allt folk hit.
Det blev ganska få familjer detta året, men det fanns anledningar till det.
Alla satt och snackade, åt och jag öppnade kuvert plus ett paket inslaget i julpapper från min käre bror.
Scrubs säsong ett! Hurra!
När det goda folket left the buildning kom Andersson och hämtade mig. Även Sara och en något onykter Tobbe satt i bilen. Nästa stopp blev Tollarp, än en gång, för att träffa Saras kompisar. Vad vi gjorde vet jag väl inte riktigt. Böghögar, kastade radergummin, skrattade fult, lyssnade på musik, snackade, övningskörde när bilen stod still och ja, ni förstår ungefär hur mycket det fanns att göra på ett industriområde i Tollarp en lördagnatt.
När alla frusit ihjäl åkte vi tillbaka till stan. Tobbe drack fler öl och drog av byxorna och gick därefter in på statoil i bara kalsonger, strumpor och jacka för att köpa snus. Han i kassan var antagligen van vid den typen av uppträdande då han inte rörde en min. Vi stod sen på en jäkla parkeringsplats i någon timme och spelade finns i fickan (finns i sjön där Niklas benficka fick vara vattnet) tills alla gång på gång tråkades ihjäl. Till sist skulle vi hämta Simon och Stoffe på norr och jävlar vad dom pratade. Drygt en timmes snackande resulterade i att jag och Stoffe gjorde en deal. Om han orkade bära mig hela vägen från C4 skolan och hem så skulle jag sova där, annars skulle jag åka med Andersson och company.
Det klarar han ju aldrig tänkte jag, vilket var anledningen till varför jag gick med på vadet, så vi körde bort till skolan och jag hoppade upp på hans rygg. Men helvete vad lurad jag blev, för han bar mig faktiskt hela vägen. Med fyra stopp på vägen vilket vi inte sagt något om. Vafan.
Så vi fick säg hejdåhejdå och traska in till lägenheten där vi satt och snackade någon timme tills jag höll på och somna. Fick man sova? Nej fan heller. Han var pigg eftersom han brukar jobba natt och jag trodde jag skulle avlida ett tag så jävla trött och irriterad jag blev. Fick till slut låsa in mig på toan och ligga på golvet. Men nej då knackade han på dörren tills jag gick ut. Tog väl nästan ett sekel till han gav upp och lät mig sova i vad som en gång var värt att kallas en soffa.
Morgonpigg skulle fanskapet också vara. Vet inte vad klockan var när han väckte mig. Jag trodde jag skulle få spel så förbaskat trött jag var. Några timmars plågande innan jag lyckades öppna ögonen och såg antagligen ut som gud vet vad. Fick stjuts hem en stund senare och däckade i sängen direkt.
Familjen skulle på bio på kvällen, men jag orkade inte resa mig. Den längsta vandringen jag gjorde var från sängen till soffan på kvällen för att kolla på parlamentet, vem kan slå Filip och Fredrik och tjejligan. Just nu känner jag mig lika pigg som en friterad hamster. Man kanske skulle sova.
Så. Vad har vi lärt oss av detta?
Hålla mig vaken för länge = Dum idé.
Vad händer idag förresten?
Lati so what