Rätt eller fel?
En av mina närmsta vänner har hamnat lite i knipa nu på praktiken och är rent ut sagt slutkörd. Som kompis är det svårt att gå runt och hoppas på det bästa, eftersom det inte har skett någon positiv förändring under de fem veckorna vi varit på sjukhuset, och tog därför saken i egna händer och gick till sjukvårdsläraren. Det kändes som att det var det bästa jag kunde göra, men uppenbarligen inte så omtyckt av kompisen eftersom hon senare under dagen fick ett "argt" samtal av läraren, som däremot redde ut en del av hennes problem. Ångrar jag att jag gick och pratade med läraren? Nej, det gör jag inte. Att läraren lät sur i telefonen när hon ringde tycker jag att hon får leva med, för det är ändå bättre än att jobba så mycket att hon svimmar av utmattning. Igen.