Drömtydare? Någon?
Efter att ha kommit hem från Stoffe vid tretiden i natt gick jag och la mig, vid fem, för att därefter sova fram till halv fyra på eftermiddagen. Och det känns ju alltid konstigt när man går upp såpass sent, jag menar, vart tog dagen vägen? Att gå upp när det börjar mörkna hör väl inte till vanligheterna precis. Dock var det nog vad som behövdes idag, var så slut på krafter att jag knappt orkade gå ner för trappan. Hoppas inte jag blir sjuk igen, för det är väl så man brukar känna när man är på väg att bli förkyld?
Nej nu ska jag inte sitta och skriva om tråkiga saker.
Vid femtiden innan idag gick jag och Micko längs järnvägsspåret in till stan för att hyra en film. Hyra film innebär i mitt fall beslutsångest. Upp med mobilen, smsade Louis, Björn och min bror för råd, dock valde jag en film med Owen Wilson utan att ha från svar från någon av herrarna, men hade sen att göra på vägen hem. Sms:a och gå med en hund i koppel samtidigt, det går långsamt, tro mig. Särskilt med tanke på hur mycket Micko drar.
Sen kan jag ju likagärna skriva om drömmen jag hade i natt.
Jag och några okända människor som jag aldrig sett innan, fast uppträdde som att alla kände mig, var på ett fartyg med en massa korridorer och rum där alla sprang ut och in mellan fester som var i typ alla rum. Innan fartyget var framme vid slutdestinationen gick jag in i ett mörkt rum med ett långt led, där alla stod och väntade på att bli tatuerade. Och kön minskade väldigt snabbt, och innan jag bestämt vad jag ville ha tatuerat var det min tur. Jag blev helt förtvivlad, men en lång, ganska ung, svartrockare tröstade mig och sa att tatueraren kunde rita upp en åt mig. Sen var vi helt plötsligt ute på fast mark och det var bomber överallt och det brann och vi var tvugna att ta av oss kläderna och åka från en stuga, då hade jag bara en blå sjal med mig. Sen var vi framme på ett ställe, vilket påminde om någon blandning mellan Kungsholmen och marinbasen, där vi delades upp i grupper och stod på en brygga där vi fick marinens kläder att ta på oss. Vi gick iväg till en gräsbacke med en grusplan på som sluttade ner mot en hamn, där jag kände igen två tjejer från min högstadieklass som jag inte sett på fartyget. Efter att Klingorg cyklat förbi nere vid vattnet fattade jag att jag var helt fel och sprang för att leta efter min egna grupp, men hittade bara en underjordisk gång och ett vykort från mormor, med en bild på stället som jag redan var på. Jag letade och letade, men jag tror inte att jag hittade dom.
Ja, jag ska gå till en drömtydare, det här blir ju bara värre och värre..
Förresten, ska jag fortsätta skriva om mina drömmar, eller tycker ni bara det är drygt?
Nej om man skulle gå och plugga eller göra något annat vettigt.
Imorgon är det filminspelning by the way!
På återseende mitt herrskap!
skriven
Jenny gå till en drömtydare! För all del fortsätt du skriv om drömmarna det kan vara apännande att läsa vad du rör ihop om nätterna bara du skriver om något annat också! Inte en drömblogg alltså:D Imorgon gäller det:D