Vad borde man ha för rubrik till detta?

Nu är praktiken igång för hela slanten och jag har seriöst världens coolaste handledare, så jag trivs verkligen med att jobba ihop med honom. Sen är ju Medina från paralellklassen på samma avdelning, så det är ju ännu bättre. Båda våra handledare är av den manliga sorten och kallar varandra "fjolla" och sånt. Haha.
Dock hade jag förväntat mig att jag skulle vara sju veckor i en operationssal och ha gröna scrubs som i USA och typ räcka verktyg och sånt till kirurgerna. Dom säger "skalpell", man upprepar ordet, tar en skalpell och ger till vidare. Men nej det här var tydligen pre- och postoperativa grejer man står till tjänst med, ungefär som på äldreboenden, bara att det nu är folk i olika åldrar som inte stannar så länge.

Men i fredags när jag slutat träffade jag Almisch och Emelie från A-klassen i matsalen, och Alm visste tydligen om en underjordisk gång tillbaka till sjukhuset. Det var helt overkligt. Men tydligen verkade alla känna till den utom jag. Pappa berättade när jag kommit hem om när han jobbade på volvo så hade dom flera kulvertar och dom brukade lura en städerska som inte visste om att dom gångarna fanns, så när hon var nere i ett speciellt rum och städade brukade pappa och en på hans jobb smyga in genom en dörr från kulverten som hon alltså inte kände till, och städerskan fattade inte hur dom kommit in för hon låste alltid dörren. Sen gjorde dom det så många gånger att den stackars städerskan höll på att bli galen. Haha och det värsta var ju att dom aldrig berättade det för henne heller.

Nu ikväll har man varit hos trillingarna med familj. Jag körde hela vägen dit medan både mamma och pappa satt och skrek. På varandra på grund av min körning. Vi var iallafall där och åt lasagne, jag och trillingarna bakade cheesecake från Per Morbergs recept medans vi lyssnade på musik och annat trams från våra mobiler. Alltså, vi är ju inga naturbegåvningar vad det gäller bakning. Fel. Jag är ingen naturbegåvning. Dels hade jag glömt två ingredienser när jag skrivit av receptet från internet, sen missade jag ordningen på vissa grejer. Men den blev ändå storslagen.

Sen kollade vi på "Lemony Snickets berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv" med Jim Carrey. Inte den bästa av hans filmer precis, men den var helt okej.

Nu går jag och pluggar körkortsgrejerteori.
På återseende mitt herrskap.

Kommentera här: