Om du tänker "usch vad mycket text" så måste du åtminstone se videon längst ner i inlägget

Inte helt oväntat, men Filip och Fredrik lyckades faktiskt skärpa sig ikväll när dom sände andra programmet av "Söndagsparty" live från New York. Denna gången var dom närvarande och inte helt ute och cyklade och pratade i mun på varandra mer än vanligt. Vilka gäster dom hade var ju en annan femma. Björn Shifs var den enda vettiga som man såg fram emot att se och det säger ju en del. Däremot blev jag riktigt avundsjuk på paret som gifte sig med Filip Hammar som präst och Fredrik Wikingsson som gick fram och lämnade över bruden eller vad det heter. Tänk vilken grej alltså. Och inte blev det värre av att Torsten Flink läste en dikt och Björn Shifs sjöng en gammal dänga efter vigseln.

Ja schemat jag har på sjukhuset är ju väldigt speciellt så man kan vara ledig när som helst.
I veckan jobbade jag de tre första dagarna, var ledig torsdag-fredag och jobbade lördag kväll och söndag morgon. Och det är ju inte varje söndag man går upp kvart över fem på morgonen för att jobba, så hela dagen trodde jag att det var måndag.
Nåväl. Den lediga dagen i fredags tillbringades med det förträffliga folket Angelicus och Dallo. Jag missade först Icca helt när jag gick förbi henne sittandes på en bänk, sen traskade vi runt i halva staden innan vi ockupperade en bänk där vi kallade oss ett gammalt förälskat par som satt på en bänk på torget och blev därefter ihjälskrämda av min mobil som skrek "HERR LARSSON HAR INGEN SUP, HAHAHAHHAHAA"
Därefter träffade vi Dallo vid peking, där vi dessutom åt. Jag var fullständigt uppspeedad så när vi satt och kom på en massa tröga idéer om något så kom jag på en genialisk sak och skrek sju grader högre än förväntat så antagligen alla på bottenvåningen hörde mig. Det fick jag en skrattattack av och skulle beställa strax därefter. Självklart skrattade jag ännu mer då, vilket Dallo försökte ta tag i eftersom hon antagligen började tycka det var aningen pinsamt.
Sen tog det inte lång tid innan vi började leka med solglasögon och kameran, bra kombination. Jag var dessutom borta en runda på stationen för att lämna ett av alla par solglasögon till några av flygvapenfolket.

Efter peking skulle vi hem till Angelicus, och då tog vi ett stopp på snurrlekplatsen mitt emot videomix, jag vet att den heter hemmakväll, men det kommer förevigt vara videomix, precis som det fortfarande heter ekohallen i min värld. Det var iallafall... snurrigt. Och folk trodde säkert att vi var fulla. Väl ombord på tåget slängde vi ner oss där det fanns fyra säten, en var upptagen av en jacka i storlek L och en dator tillhörande Andreas. Vi spekulerade lite i den där Andreas och fick fram att han säkert var runt 20 och normalbyggd. Till slut återvände han, klädd i fina kläder, lång var han för att inte tala om smal och enligt Dallo väldigt snygg. Vi fick även syn på en uniformsklädd sur kille på väg ut, så vi vinkade i fönstret. Han såg bara uttråkad ut. Men vi gjorde åtminstone ett försök att pigga upp herrn.

Väl hemma hos Petri körde vi Dallos let´s dance spel där man skulle dansa en massa fula danser som antingen Maria Öhrman eller Ann Wilson, jag vet inte skillnad på dom, förevisade på en dvd. Det blev icke lyckat någonstans. Sen hade vi mininalt med plats så en av danserna jag och Dallo dansade skulle vi backa hela tiden och krockade med kartonger, en säng och slog huvudet i väggen. Men så går det när vi spelar spel.
Nattmänniska som man är satt jag och babblade Dallo till sömns och fortsatte en stund och berättade om när jag och Felicia var på ett lajv i skogen utanför Hässleholm i ettan, till slut fattade jag att jag bara snackade med mig själv, sa det högt så att jag skulle vara säker, och sen somnade jag.
På lördagen gick vi upp omänskligt tidigt för att traska bort till bussen som vi precis hann med in till Bromölla därifrån vi åkte med Iccas mor och syster. I staden var det en modevisning. Kände inte till hälften av affärerna, ändå bor man i en minimal stad. Lyckat. Sen var det jobb hela lördagkvällen och upp igen morgonen därpå. Men det gjorde inget, för jag trivs så bra där. Min handledare och jag skulle hämta en droppställning i lördags. När vi fått ut den i korridoren säger Ekrem:
- Kolla här, och hoppar upp på ställningen och åker en bit.

Imorgon är man ledig, och det tackar man för. Kommer säkert behöva sova cirka sju femtedelar av den dagen. Och kanske lite övningskörning.
Men det roligaste var ett klipp som min käre bror skickade till mig. Det var utan tvekan det fulaste på mycket länge. Alltså jag skrattade rakt ut. Låten var svängig dock. Bra också att mannen som kommer ut ur boden spelar fiol från magen och att sångaren står med fem meters mellanrum mellan benen i slutet. Lägg även märke till den aggressiva trumslagaren till vänster. Titta och njut.



På återseende mitt herrskap
1 Dallo:

skriven

Haha!! Vet inte riktigt vad jag ska säga om den där videon, ser ut som några bortkomna grottmänniskor som just fått vetskapen om eletricitet och allt vad det innebär:D

2 Johanna:

skriven

Jag tror trumslagaren har vaknat på lite fel sida..

3 novembersara:

skriven

SV: Haha dina fobier var ju inte heller dom vanligaste? :P hur kan det komma sig? Jadu, jag är rädd för att min hälsena ska gå av för att min mammas gjorde det och sen dess är jag helt nipprig :P

4 novembersara:

skriven

SV: Haha dina fobier var ju inte heller dom vanligaste? :P hur kan det komma sig? Jadu, jag är rädd för att min hälsena ska gå av för att min mammas gjorde det och sen dess är jag helt nipprig :P

5 novembersara:

skriven

SV: Haha dina fobier var ju inte heller dom vanligaste? :P hur kan det komma sig? Jadu, jag är rädd för att min hälsena ska gå av för att min mammas gjorde det och sen dess är jag helt nipprig :P

6 novembersara:

skriven

SV: Haha nej men han bor i smygehamn ;)

7 Louis:

skriven

Herrejemine, jag har inte kollat videon, men du har sannerligen mycket underligt för dig när du trillar runt där nere på slätten... Men fan! Snart kommer du till storstan, och då är det tammefan utgång som gäller!

Kommentera här: