En gång för alla

Alltså nu är jag så sinnsykt trött på den här rastlösheten. Den var tydlig innan jag åkte till alperna men känns ännu starkare nu. Jag fungerar inte utan en plan. Vad jag behöver göra är att identifiera en stor dröm och satsa på den. Sommarjobbet är klart och månaderna efteråt men fram till jobbet börjar har jag nästan fyra veckor och under den tiden måste jag skissa upp nästan dag för dag hur jag vill spendera min tid. 
 
Och inte nog med det, jag måste prova alla tricks gällande rastlösheten, för det här fungerar inte. Tidigare har jag undvikit all form av socker samt gluten. Glutenet gjorde detsamma men att utesluta socker hade viss effekt. Likaså järntabletterna jag aldrig hittade under senaste resan och därmed inte fick i mig, jag märker skillnaden. Men jag pallar inget halvdant, det är nu i dagarna när jag kommit hem som jag har störst motivation och ork att bestämma mig för en förändring. 
 
Att söka till vården hjälpte mig inte och att prata med psykologen var till viss del en väldigt positiv grej, men det hjälpte inte att tvinga mig själv att stanna kvar på ett ställe, rastlösheten är lika påtaglig idag som den var när jag sökte hjälp för nästan tre år sen. Om så rastlösheten bara hade varit lugn nog att låta mig satsa på ett intresseområde hade det varit lugnt men jag vill testa nya saker hela tiden. Eller så handlar det om att jag inte hittat helt rätt än. Googlar konstant efter inspiration, utbildningar, länder att bo i, jobb att testa, om folk som gått sin egen väg och sen själv försöka kartlägga mina främsta skills och intresseområden men jag kan fortfarande inte peka ut that one thing.
 
Så att börja i andra änden då. Läsa på om rätt mat, rätt motion, tips och råd, testa yoga och meditation, ta kosttillskott, böcker om att fokusera och tänka annorlunda. Allt jag kan komma över. Och se om det gör någon skillnad. När jag för bara ett par år sen satt på ett café i Warszawa och fick en briljant framtidsplan såg jag det som ett eventuellt mål far far far ahead, men idag känns det inte alls främmande längre. Skrämmande, nytt och osäkert kanske, men jag känner mig förvånansvärt redo. Men innan jag kan ta ett första steg i någon riktning måste jag få ordning på rastlösheten.
 
Yes, det är glass jag har på näsan











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se