Dags att göra om spelplanen

Efter en kortare research har jag kommit fram till att de bästa metoderna för att dämpa rastlöshet är att ta magnesium, vitamin b och omega 3 som tillskott, och vitamin d ifall det är dåligt väder. Ska träna en timme varje tisdag, torsdag och söndag. Ska göra scheman med bestämda tider för arbete och aktiviteter. Slutar med socker, tillsatser och minskar intaget av gluten. Ska börja testa yoga, spendera mer tid i naturen, ha fasta rutiner med läggtider och alarm på morgonen. Ska rikta in mig mer efter Pauluns stenålderskost, dricka te med citronmeliss och kamomill, äta hagtorn och bli bättre på att laga ordentliga måltider.
 
Det må låta tråkigt och gammeldags men jag måste verkligen göra allt i min makt för att sänka hastigheten. Det var inte hållbart för åtta år sen och det är definitivt inte hållbart nu. Har börjat läsa om min bibel "adhd som vuxen" där det bland annat står: "Andra kan förmodligen välja bana utifrån andra bevekelsegrunder, men för många människor med adhd är en tillvaro utanför det optimala rätt och slätt outhärdligt." och "Det här är en av de allra mest positiva aspekterna av adhd: drivkraften att söka det optimala. Medan andra med hjälp av diciplin och följsamhet kan lyckas bra på områden som ligger långt ifrån det som de har fallenhet för, tvingas vuxna med adhd på grund av sina tillkortakommanden att söka det som de brinner för." 
 
Att sätta mål är kanske den största förändringen jag behöver göra för ovanstående citat är en klockren beskrivning på hur jag fungerar. På åtta år har jag hunnit bo två gånger i Tyskland, en gång i Österrike, tre gånger i Norge och spenderat sammanlagt nio månader i USA. Jag har pluggat polisförberedande i Tranås, skrivit och publicerat en tidning om samhällsproblem, volontärarbetat i Thailand, utbildat mig till massör, joinat och gått ur hemvärnet, tillfälligt bott i Göteborg och nu senast vandrat i alperna. Jag har tågluffat i Italien, cyklat i Polen, rest runt i Finland, Estland, Lettland, Litauen, Ukraina, Nederländerna, Belgien, Frankrike, England, Skottland, Irland, Spanien, Luxemburg, Schweiz, Rumänien, Danmark, Ungern och Tjeckien. Har jobbat i skidlift, i mataffär, flera gånger i äldrevården, på festivaler, som reseledare, som marknadsundersökare på telefon och i fält, som bartender, i garderob, på restaurang, som au pair, som butikskontrollant, som säljare, på förskola, som parkeringsvakt och som tidningsbärare. Jag har startat eget företag som festivalmassör, utbildat ungdomar i sjövärnskåren, gjort egna halsband av tomhylsor, ja listan bara fortsätter och det är precis lika utmattande som det låter. Det här är till stor år av slit, svackor och försök att få hjälp att hitta rätt. 
 
För det är inte såhär jag vill ha det. Jag glassar inte runt med ett fyllt cv och njuter av alla erfarenheter. Jag hattar mest runt och söker efter en plats där det kort och gott bara funkar. Det var därför den viktiga milstolpen kom, att inse att jag kommer behöva vara egenföretagare för att landa och må bra. Det är livet som anställd som ofta är det stora krokbenet. 
 
Allt jag har gjort fram tills idag är ett facit på att jag är envis. Att jag velat. Att min plan alltid varit att hoppa på något och få det att fungera. Men jag kommer inte uppnå ett annorlunda resultat om jag väljer att fortsätta upprepa samma mönster, det syns tydligt efter alla försök. Det måste vara rätt, det måste kännas hundra procent, och det är bara så jag fungerar. Det är dags att göra om spelplanen.
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se