Skräddarsytt

Börjar landa i insikten att jag inte kommer trivas helt på ett jobb förrän jag är min egna chef. Jag behöver det skräddarsytt. Verkar ha mindre och mindre tolerans för varje ny arbetsplats jag kommer till. 
 
Varje gång jag får en jobbidé är det som att en motivationslampa tänds och stänger ute allt annat. Min rastlöshet är intensivare än någonsin och på många sätt känner jag mig redo, jag vet bara inte vad jag vill satsa på. Nya planer smids konstant men inför valet av syssla gör jag istället ingenting. 
 
Vad jag känt inför majoriteten av mina jobb är svårt att förklara. Det kryper i skinnet, vill lägga mig och skrika, vill fly, tiden står still, vet inte vad folk förväntar sig av mig som person, otrygg, uttråkad, mental blockering. Tvärstopp, okontrollerbar fruktan. 
 
Förstår att jag tillhör generation silverfat men mitt problem är inte viljan, det är understimulansen. Jag älskar att jobba, men endast om jag brinner för det och bestämmer själv över tid, plats, uppgifter och hur jobbet genomförs. 
 
Behöver tid att fokusera, komma fram till vad jag verkligen vill just nu.
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se