Att hitta sig själv

Tanken har väl alltid egentligen varit, efter många års drillande i skolan, att bli social. Glad, lättsam, enkel. Målet med att hitta sig själv var väl hela tiden att nå sin fulla sociala kapacitet, att ta för sig och vara sjukligt easy going. Många saker har jag nog väntat på ska falla på plats på egen hand. Behöver mogna, bli lite äldre, lite säkrare. Sen kommer det per automatik.
 
Som tjugosexåring är jag full av konstateranden. Jag är nog trots allt ingen pågående reparation. Jag har nog inget jämnt flow. Att vara annorlunda innebär inte att vara i en process mot att bli normal. Att växla mellan att vara introvert och extrovert är inte ett steg bak, två steg fram. Att vara oförutsägbar, till och med för mig själv, beror inte på en brist på kompass. Världen kanske bara inte är så svart eller vit.
 
Att många egenskaper kan skifta från dag till dag har inget att göra med vart jag i grund och botten står gällande etik och moral, heller inte vilken humor jag har eller hur jag hade agerat ifall jag varit vittne till mobbning. Grundstabiliteten är kanske speglingen av vem man egentligen är.
 
Varken de dagar jag är översocial och lär känna alla på festen inom en kvart eller de dagar jag har sådan torgskräck att hela världen tycks stirra får jag känslan av att det här inte är jag. Alla identiteter är skapade genom sin omgivning så vad finns det för svar på vem man egentligen är?
 
Problemet i sig är skapat ur samhällets förväntningar och dess efterfråga. Hitta en annons på platsbanken som inte söker hela det extroverta paketet. Det är så vi vet åt vilket håll vi målmässigt blickar, men låt oss föreställa att man sätter sig i ett sidospår och försöker landa i sig själv. Funkar det att ena dagen vilja krama hela världen för att nästa vilja skriva misantrop i pannan? Att på sitt cv skriva "well.. det mesta" under egenskaper?
 
Hade jag frågat mina kontakter på fejjan hur de hade beskrivit mig med tre ord hade förmodligen spontan, social och blyg legat i topp. Jag är alla motsatser sammanslagna. Men det är kanske inte längs sträckan mot sin sociala eminens - det är nog bara sån jag är.
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se