Befrielser

Jag kan icke minnas senast jag mådde såhär bra, eller såhär balanserat rättare sagt. 
 
Ända sen jag började träna mer än bara mina dagliga promenader är det helt annorlunda, plus att järntabletterna verkar funka och att terapin går utmärkt. Är ute och springer varannan dag, sker det mer sällan än så kommer rastlösheten som ett brev på posten. 
 
De senaste två-tre veckorna har det hänt saker konstant. På det bra sättet. Har inte hunnit bli riktigt uttråkad eller rastlös en enda gång. Och terapin är uppfriskande som fasen. Får satt ord på så mycket, får bolla tankar, får nya sätt att se på situationer, får aha-upplevelser.
 
Känner att jag vill frigöra mig på något sätt för att ta ett steg framåt. Började med vänlistan på fejjan. Rensar regelbundet ut de jag aldrig snackar med men nu kände jag att jag ville ta steget längre. Ifall jag skulle bli framgångsrik eller känd, (bara för att leka med tanken, att vara känd är inget jag varken vill eller strävar efter), vilka skulle jag besväras av att bli kontaktad av? Vilka har jag kvar för att det är nostalgiskt? Vilka har jag kvar för att jag är van vid det? Vilka kommer från en olustig tid där jag hade en helt annan självbild? Vilka skulle jag inte kontakta om jag så åkte på besök i staden/landet? Är redan väldigt selektiv gällande människor men där rök drygt en femtedel av listan och det kändes bara befriande.
 
Älskar att där finns så många guldkorn i mitt liv, och att där finns en hel drös runt i världen jag inte träffat än, det är där jag känner mig hemma. 
 
 











Kom ihåg mig?
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se