Något har ändrats

Jag var sjukt inne på att plugga när jag kom på att jag ville bli socionom. Sen ville jag inte bli socionom längre. Jag vill inte jobba som soldat i försvarsmakten som alltid var min dröm. Jag vill inte bli polis. Allt vad jag velat bli genom åren har jag tappat intresset för. Eller så brinner jag för det men vill inte jobba med det, eller spendera så många år med tröliga böcker och ett liv som får mig att springa i cirklar. Jag är kanske bara inte ämnad för högskoleplugg.
 
Jag drömmer inte om att bli rik och bo i ett lyxigt hus fullt med prylar. Jag vill inte skaffa lån eller vara för pank för att kunna resa. Det enda en utbildning skulle göra är att ge mig fler möjligheter som egenföretagare. Men skulle jag för den delen spendera år av mitt liv på något jag ändå varit för rastlös för att jobba heltid med, nej. Jag behöver uppdelning i form av olika projekt där det är upp till mig själv vad jag gör av all tid.
 
Helt ärligt kan jag inte låsa mig vid att vara på en plats för länge. Jag skulle undra vad jag missar, fundera på allt jag hade kunnat göra med min tid istället. Undra om jag senare skulle ångra de dyrbara åren, att de spenderades med så lite livsglädje. Jag vill inte ställa mig i bostadskö, ha plugg- och måndagsångest. Behöva tacka nej till hundra bra och upplyftande saker på grund av en skola skapad av ett samhälle jag inte litar på. Jag litar inte på det inrutade, normativa och stela samhället där jag aldrig passat in. Höga förväntningar och besvikelse över mossiga lärare, sega kurser med fel fokus, den svenska skolan som jag uppfattar väldigt stängd för nya sätt och tankebanor, stängd för diskussion och lärande i form av "det här är vad som stod i böckerna när jag läste till lärare" istället för genuint intresse för ämnet. Möjligen är högskolor annorlunda än högstadier och gymnasium men varför isåfall sätta kompetensen högst upp i ledet när många redan tröttnat?
 
Jag låter säkert alldeles för bitter och cynisk, egentligen är det en ganska tacksam insikt om jag nu inte om en vecka skulle inse något banbrytande som leder mig tillbaka till högskoleplanerna. Egentligen är jag fortfarande skakad efter helgen, jag kan känna att något ändrats. Något som kanske behövdes ändras. Jag ska stå ut så länge jag är kvar i USA och ta tag i det när jag är hemma i Sverige igen. 
 
 

Kommentera här: