JennyHeltEnkelt

Hur ska jag beskriva detta land? Hatkärlek kanske. Över lag ogillar jag landet mer än jag gillar det men där finns ju så otroligt många guldkorn så det får hamna på en niondeplats. Första gången jag var i USA åkte jag och halva mammas släkt till New York för att fira en kusins advokatexamen (hur coolt). Vi bodde i chinatown, åt amerikanska frukostar, gick långa promenader, strövade runt i parken, kollade på frihetsgudinnan och shoppade, det klassiska. Kusinen firade vi i en park i Brooklyn om jag inte minns fel, med en vegetarisk buffé i strålande solsken. Ditresan var dock något udda då vi fastnade på tåget på väg till Köpenhamn och fick utrymma mitt på ett fält. Annars.. fick sett vart John Lennon bodde och mördades, blev bestulen på plånbok, var med på ett yogapass, kollade in Harlem och tog en massa ekorrebilder. 

 

Andra turen blev Los Angeles förra våren. Överväldigande är väl rätt uttryck. Hängde där i nästan tre veckor, hyrde bil, drog till Arizona och Nevada, sprang på Evan, stack till San Francisco, tillbaka till Nevada och slutligen Los Angeles där var på en inspelning av Conan O'Brien. Tredje turen tillbaka till Reno, samma fjärde gången. Under de sammanlagda åtta månaderna jag bott där borta har man hunnit med några turer till LA, SF, Las Vegas, närliggande städer och byar och även en tripp upp till Portland och Seattle. Det är som natt och dag, allt är annorlunda. Har lärt mig Reno tillräckligt för att kunna köra själv men helt ärligt skulle jag aldrig någonsin kunna bosätta mig i landet. Folket är trevliga men allt är för.. nytt, stort, kapitalistiskt, opersonligt och nerknarkat med en stor touch av lathet. Gillar verkligen deras natur, heta källor, flera områden i San Francisco och de människor jag känner, och jag vill fortfarande besöka Louisiana, Tennessee, West Virginia, Michigan och Illinois men tja.. USA i måttliga mängder.