Byt perspektiv
Klockan är mitt i natten och jag borde sova men den här kvällen tvingar mig till ett inlägg.
Rättare sagt stämmer det väl in på gårdagens samtal med ett par kompisar. De är båda från Syrien och har bott i Sverige i över två år. Det är nästan omöjligt att umgås en hel kväll utan att vilja höra mer från deras bakgrund. Ofta leder det till berättelser som får ens blick att bara vandra iväg och igår fick jag kommentaren "nu sitter hon och funderar på en artikel hon ska skriva". Och det var väl precis det jag gjorde också.
Men ikväll blev för mycket. Det är uppenbart att det finns en kulturkrock men priset de får betala är absurt. Vi svenskar ojar oss över vad vi förlorar på invandringen men prova ett nytt perspektiv. Prova att lyssna på de som faktiskt var tvungna att lämna sina jobb, sina bostäder, sina utbildningar, sina familjer, sina städer och byar, sin trygghet, sina vänner. Lyssna på de som kom till ett land där folk tittar snett och går efter i affären för att se så de inte stjäl något.
Det krävs inte mer än dess fysiska uppenbaring för att bli utdömda. En vill flytta till USA av den enkla anledningen att han vill kunna gå till ett enda ställe utan att bli bemött som en kriminell, och han hade även planer på att sätta en skylt på sin cykel med texten "jag har inte stulit min cykel" då folk till och med stannar mitt på gatan för att stirra när han cyklar förbi.
Ikväll gick folk iväg när han småpratade och berättade vart han kom ifrån och när jag, han och två kompisar från samma område lämnade en bar skickade folk kommentarer om hur gott griskött är. Men det verkade inte beröra någon av dom, jag antar att de är vana.
Vi satt och pratade förra kvällen och jag utbrast till slut efter för många historier hur det hade knäckt mig om folk behandlat mig utefter mitt utseende och han ryckte på axlarna och sa "jo".
Jo.