27 - Ukraina
Åker du till Ukraina får du ställa in dig på att folk kommer skrika på dig och att få kommer hälsa på främlingar, till och med på hostels. Bokstäverna är kyrilliska så det kan va smart att läsa in sig lite innan man åker, annars blir risken att man står som ett fån och känner sig fullständigt lost. Är du kvinna kan du även ställa in dig på att män inte kommer respektera dig. Personligen gick jag med solglasögon, musik i öronen och undvek ögonkontakt med alla män jag mötte. Sorgligt men nästan ett måste om man har nolltolerans mot att folk gör motbjudande närmanden och erbjuder pengar för sexuella tjänster bara sådär.
Hela Ukraina känns väldigt fast i Sovjet-tiden. Glädjen har runnit av varenda invånare, det är grått, fattigt, ovänligt och strikt. Jag saknade att kunna ta kontakt med andra människor, och till slut log inte jag heller längre. Det var ingen idé när det aldrig var någon som log tillbaka. Människorna på hostelet var förfärliga förutom vaktmästaren som snackade flytande tyska så det gick att kommunicera. Han berättade om tiden i Ryssland när han gjorde militärtjänstgöring och hur fruktansvärt kallt det var. Denna vaktmästare och tjejen som höll gratisturen i Kiev var höjdpunkterna. Hon visade mig stan och tog mig till ett krigsmuseum med gigantiska monument och statyer. Så sovjetiskt man bara kan tänka sig.
The highlights av Ukraina var de färgglada byggnaderna med lökkupoler, Tjernobyl-museet, marknaderna längs en slingrig backe där man kunde köpa alla möjliga sorters gamla militärprylar, egensnickrade smycken och typiska ukrainska kläder och souvenirer, och restaurangen Puzata Hata. Den kedjan är värd att nämna både en och fem gånger för maten är helt fenomenal. Man går in och pekar på grytan av vilken man man vill ha och de slevar upp i en tallrik. Och de har sallader, soppor, olika former av potatis och kött och tillagade grönsaker och såser och pajer och man kan stå och välja och vraka bland alternativen hur länge som helst. Men det bästa är ändå deserterna. Körsbärsdumplings med socker och grädde, det är något av det godaste jag nånsin ätit i desertväg. Jag gick tillbaka varje dag, och när jag sen tog mig vidare till Lviv fortsatte besöken även där. Fick. Inte. Nog.
Många tipsade mig om Lviv innan jag åkte dit. Alla hävdade att det var bättre att åka dit än till Kiev men jag måste insistera på motsatsen. Lviv bjuder inte på något särskilt. Har man varit i Polen, Tjeckien eller på något annat mellaneuropeisk land kommer det kännas lite same same. Chernivtsi som blev sista stoppet i landet var trevligt men inte mycket mer än så. De har en majestätisk gigantisk skola som förknippas med Hogwarts men är på sin höjd trevlig att se, inte värt ett besök till staden.
Puzata Hata väger upp mycket av det sorliga med Ukraina men den som söker värme, gemenskap och glädje borde söka ett alternativ för det här "Ryssland light" kommer ge en smärre kulturchock.
