Los Angeles

Första gången jag var i Los Angeles var i början av mars det här året. Staden var så sinnessjukt stor att jag inte kunde greppa det. Jag satt på hostellet med kartan i handen och visste inte vart jag skulle börja. Om jag gick ut för en promenad skulle jag bara ha kommit ett kvarter på tio minuter och stan var tusentals kvarter kändes det som. Jag reste med buss och tunnelbana i evigheters evigheter men var fortfarande på ungefär samma ställe när jag följde kartan med fingret. När jag sen sov hos Nik från couchsurfing fick han hålla koll för min räkning i flera dagar. Andra gången jag var där var i början av juni och jag gick vilse i fyra timmar i letandet efter Conan O'briens warner bros studios och sen åkte jag hem till Sverige. Tredje gången var i oktober och jag stannade återigen hos världens snällaste Nik men hade inte tid att upptäcka mer av stan så vi drog till observatoriet kvällstid i griffith park och jag strosade runt vid the grove. Men nu senaste gången fick jag slå ihop flera av ställena jag varit på och insåg hur kort distans det var mellan flera av dom, när jag hela tiden trott det var ljusår emellan. Jag, Evan och TJ drog dit för att se Revenge men jag tog bilen och körde till beverly hills och kollade på utsikten istället. Och plötsligt minskade storleken på staden drastiskt. 
 
Vi gick på museet om psykiskt hälsa och historiska lösningar på att bota "mentalt svaga". Vi drog även till "it's a wrap" med gamla filmkläder och jag köpte en klänning från filmen "aloha" som jag måste se för att försöka upptäcka vem som bar den. Dom stack sen till en skivaffär medan jag gick och hittade några fynd i second hand-affärerna på melrose boulevard. Första kvällen skulle vi sova hos någon facebookkompis till Evan och TJ men hela huset turned in till en fest så vi snodde alla täcken i huset och gick och sov i bilen. De fick träffa sångaren i bandet efter spelningen även om jag pratade mest och som vanligt gjorde bort mig. Typ som när jag träffade finntroll-sångaren i London och ropade saker till honom på finska trots att han sen tydligen var svensk. 
 
Det var ungefär hela resan. Förutom att vi höll på att spinna och köra av vägen på väg tillbaka till Reno. Men nu känner jag mig sjukt nöjd med LA, har insett att jag mer är av en New York-människa. Skulle såååå gärna vilja åka dit nu innan jul men det får bli en annan gång.
 
 

Kommentera här: