JennyHeltEnkelt

Sen jag gick med i ett forum om högkänslighet på facebook har jag fått sjukt många nya insikter. Och träffat andra som känner precis som jag. Jag som år efter år trott att jag var den enda som liksom aldrig kunde samla ihop sig och härda ut vissa saker. Som ljud. När jag pluggade i Tranås urartade det i klassen på grund av att jag inte kunde koncentrera mig när jag hörde tuggummituggande med öppen mun. Ingen annan verkade reagera men det var för mig outhärdligt. Och hur jag än försökte lösa det med de som satt bredvid blev det bara fel. Och försökte jag stänga ute ljuden ökade stressen så jag var tvungen att fly omedelbart. 

 

Visst har jag försökt bemästra alla dessa ljud jag inte tål. Visslande, nynnande, tuggande, smaskande, vickande på fötter osv. men det spårar ur direkt. Antingen blir jag arg så jag bryter sönder det jag håller i eller så börjar jag gråta av ilska. Det kan ju kännas otroligt ocharmigt men ligger helt utom min kontroll. Jag säger ibland till folk jag står nära att de ska tugga med munnen stängd eller sluta vissla, men det är endast de jag vet kommer respektera och förstå. Annars håller jag mig hellre undan för att jag inte kan hantera känslostormarna som slår till. 

 

Nu senast för några dagar sen var det en person i forumet som skrev om just det här fenomenet och det rasade in kommentarer som folk som liksom jag trott att de var ensamma om den här egenskapen. Folk som liksom jag ber andra att sluta, som också pluggar i musik i öronen eller rusar iväg. Det hade tydligen även ett eget namn. Så nu idag när jag har rest Reno, Los Angeles, London och strax vidare till Köpenhamn har förstås fått ta min del "irriterande" människor. Sista timmen från Los Angeles var alldeles bedrövlig. Den underbart trevliga tjejen bredvid mig tog ett tuggummi och hur jag än försökte stänga ute det genom att skruva upp volymen på big bang theory hördes det ändå. Och jag skruvade på mig och gick långa rundor till toaletten men när vi var tvungna att spänna fast oss för landning började jag nästan gråta två gånger. 

 

Har nu fått lugna ner mig lite med satyricon och ghost från flygplatsens wifi. Bara sju timmar kvar av tjugoåtta innan man är hemma och kan njuta av ett tyst rum. Puh!