En lycklig vardag
Jag gillar att se varje nytt år som ett stort spelfält. Varje månad är öppen för nya idéer och även om det sällan blir som man tänkt sig är det ändå otroligt mysigt att sitta och fundera över saker man vill förverkliga, platser man vill se, event man vill uppleva eller jobb man vill prova på. Det ger sån inspiration och gör en alldeles exalterad och ju fler saker man kommer på desto fler dyker upp i rasande fart och man blir så ivrig att börja göra verklighet av det genom att kolla kartor, biljetter, sidor på internet och forum om ämnena.
Det finns egentligen oändligt med möjligheter för oss människor, vi har bara inte fått lära oss det. Det är svårt att bryta sig loss från samhällets syn och vilja gällande hur våra liv ska se ut. Även den minsta sak som att dricka öl efter jobbet en tisdag. Det går, man kommer inte va full eller bakfull dagen efter men ändå säger en röst att det inte är rätt förrän vi har nått fredagen. Men allt är egentligen val vi gör. Det märkliga borde ju vara hur vi köper hela konceptet trots att så få egentligen är lyckliga. Och intalar oss sen att det är så livet ser ut.
Jag vet inte hur många människor som sagt åt mig att jag måste hitta fasta rutiner med jobb och bostad. Att man inte är ungdom längre, att man måste sätta ett datum och bestämma sig för att det är dags att börja studera eller ta tag i sitt liv. Men ser jag mig omkring är samhället fyllt upp till brädden av människor som stressar sig in i väggen, inte har tid för sina barn, jobbar på ställen de hatar, har söndagsångest, dricker allt de har fredag och lördag för att slippa tänka på hur eländigt de mår. Folk med fulla scheman som inte har tid att göra någonting spontant i sitt liv, som hinkar i sig kaffe och hatar alarmklockan på morgonen. Men som ursäktar allt det här med att det är så livet ser ut. Det är inte så livet ser ut men det är så vi är formerade att tro för att andra främst ska kunna tjäna pengar, för att maskineriet ska gå runt.
Trots att vi människor inte är särskilt monogama varelser har vi ändå ett stort behov av att claima andra som våra ägodelar. Vi gifter oss till höger och vänster och tror att ringen, pappret och ceremonin ska vara lösningen, att den kommer göra relationen skottsäker och att vi nu i djupet av våra själar bara kommer tillhöra varandra. Och många som skaffar barn har verkligen en önskan men många barn föds av fel anledning, så som hopp om nystart i ett förhållande eller för att vi lärt oss att det är en del av vägen vi går här i livet. Men det börjar samtidigt pratas anonymt om hur man hade valt annorlunda om man fått chansen.
Folk som pratar om hur man inte kan ha kul hela livet är på fel spår. Man kan såklart inte undvika sorg, svek, krossade hjärtan och problem som uppstår men det går att välja andra sätt att leva. Det är många osäkra saker som händer i världen just nu så det finns få anledningar att skjuta upp de där sakerna man är nyfiken på. Det finns lösningar på det mesta. Jag är tjugofem och har inga direkta planer på att stanna upp, tvärt om hittar jag nya spår ju fler ställen jag besöker. Jag jobbar när jag känner för det och gör vad jag vill resten av tiden, men väldigt ekonomiskt.
Och det här är viktigt, jag har inga särskilda förmåner som andra inte har. Det ligger ingen sanning i att mina möjligheter är större eller annorlunda än någon annans. Vi har alla gjort våra val och de borde alla vara saker vi verkligen vill vare sig det är att köpa hus eller resa. Alla har vi ju för den delen olika mål och drömmar och ingen är mer rätt än en annan. Men viktigast borde alltid vara att efter egna intressen och egenskaper skapa ett lyckligt och trivsamt liv. För ingen kommer tacka dig för all stress, alla uppoffringar och dina år av vardaglig melankoli, minst av alla du själv.
