Tranquilizers

Sitter och darrar och gråter av ilska. Ibland bara blixtrar det till, det är som att nuet startar om. Att man loggar av i en halv sekund och sen kommer tillbaka på nytt och återupplever situationen i totalt raseri. Särskilt om man redan hade en dålig dag från början. Idag ringde jag till vårdcentralen och bad om en remiss till psykiatrin för utredningen om ADHD, var i en humörsvacka pga. känner mig låst här i Oslo med alternativ som högst känns kanske sjuttio procent rätt. Tänkte det var lika bra att bara ta tag i det och ringa. Fick en telefontid med en doktor om två veckor, firade med att gå och handla. Står i kö i kanske tio minuter. En lång hylla med varor börjar ett par meter bakom kassan och jag har ställt mig bakom en kvinna som kom från andra sidan hyllan men nu klart och tydligt står framför kassan, bakom mig står kanske fem personer. Då kommer ett kapitalistfanskap i kostym med son från andra sidan hyllan och visar tydligt att han tänker gå före mig. När han väl gör det säger jag till honom att han nästa gång får ta och ställa sig i den riktiga kön. "Jag har stått i kön, kom Oskar" och tränger sig in mellan mig och tjejen före. Ingen bakom mig säger något. Jag står och biter mig i läppen för att inte få världens raseriutbrott på honom. Började nästan gråta av ilska mitt där i affären men visste att det inte fanns något jag kunde säga som skulle rucka på hans syn av personlig viktighet.
 
Rika män tror fan att dom är viktigare än allt och alla andra. Det faktum att jag inte bad honom att flytta sig, utan att nästa gång ställa sig i kön gjorde mig inte särskilt omöjlig. Men istället för att ursäkta att han trängt sig av misstag och tackat för platsen så skiter han fullkomligt i oss som stått och väntat tio minuter längre än honom. Ingen som helst jävla ödmjukhet och visar dessutom sin son att "titta vad man kan göra om man har kostym och en penis, precis vad som helst, man kan skita i alla omkring en och uppträda illa när folk försöker mötas på mitten". Det här är dessutom inte första gången. Är det konstigt att en del kvinnor blir manshatare och motståndare mot alla giriga kapitalistsvin? De människor jag genom mina nästan tjugofyra år sett är mest givmilda och osjälviska är kvinnor med få resurser, medan egoisterna som dundrar fram på andras bekostnad är rika män. 
 
Behöver något lugnande innan jag ställer mig och lagar mat.
 
 
Här skriver du lite information om dig kanske, vad din blogg handlar om och något om dig? Skriv vad du vill eller skriv ingenting alls. Kram HannaVic.se