Feministerna är de som tycker och extremfeministerna är de som gör
Kan det vara så att feministerna är de som tycker medans extremfeministerna är de som gör?
Det har blivit något modernt med feminism, det är inne att vilja leva i ett jämställt Sverige. Men man väntas vilja göra det sansat. Om alla bara kommer till samma slutsats så kan vi ju sakta glida med och vinna den stillsamma kampen. Feministvågen har gjort desto fler män medvetna, men utan att för den sakens skull vilja förändra något. Det är ett faktum att både kvinnor och män vill få det bättre. Skillnaden är att kvinnor förväntas ta kampen både för män och för kvinnor medan männen nöjer sig med att endast kämpa för sig själva. Det är nämligen så att männen förlorar på att kvinnor får det bättre, och med facit i hand är det svårt att få majoriteten män att bry sig mer om kvinnors välmående och säkerhet än sina egna tillgångar till makt, pengar och inflytande. Dessvärre ingår även utnyttjandet av kvinnor i den makt de vill behålla. Obetalt arbete på jobbet och i hemmet, dra det tyngsta lasset med barnen, prostitution och trafficking, våldtäktskultur, skuldbelagda offer osv. Män skulle få det jobbigare, stressigare och tråkigare när de i större utsträckning skulle få möta kvinnans vardag. Det utbreda kvinnohat som frodas i världen idag sätter stopp för feminismen när man går över på männens spelhalva. Kvinnohat är inget vackert och går inte att argumentera emot. De ser kvinnor som kroppar att ta för sig av och personligheter att tysta ned. Det sämre könet.
Det vore märkligt att bara foga sig, kalla sig feminist och sätta sig och vänta på att världen ska bli vackrare. Problemet är att alla de feminister som aktivt tar kampen kallas för extremister och häcklas av båda könen. Man kämpar för allas lika värde och blir spottad i ansiktet av de man kämpar för. De förtryckta tar förtryckarna i försvar, motarbetar de som tar tag i frågorna mot den omtalade jämställdheten, för att sen stå och trampa på samma ställe som "normala" feminister och undra varför inget händer.
De män som förstått strukturen och önskar jämställdhet kallar sig feminister. Att som kvinna ställa sig bakom de lika pålästa anti-feministerna blir lite att skjuta sig själv i foten. Det blir en omedveten kamp om att nå ytterligare kvinnoförtryck. Aktiva anti-feminister vill nämligen hålla kvinnan på rätt plats för att upprätthålla könsmaktsordningen. Både män och kvinnor hatar att se kvinnor ta för stor plats, så anti-feministerna har många lätta poäng att vinna.
Men det måste höjas lite röster, det måste vara lite obekvämt, männen måste bli lite ledsna i ögat. Männen har över lag aldrig självmant gett oss kvinnor några rättigheter, de har vi fått slåss om gång på gång. I en tid av girighet, i en tid med ett så utbrett kvinnohat och med en så lång väg kvar är vi bara naiva om vi väntar oss att plötsligt kunna glida in i det jämställda samhället genom att snällt sitta och vänta.
